Lätt att bli feminist

Stundom är det även lätt för en man att sympatisera med den kämpande feminismen, ty vad är det vi ser och hör?

Jo, ett förfärligt språkbruk på våra skolgårdar där unga flickor får kallas hora och luder utan att skolan och samhället ingriper; även kvinnliga lärare får finna sig i att bi påkastade sådana tillmälen.

För en äldre generation är detta umgängesspråk något alldeles oerhört och man har svårt att förstå det. Hur skall sådana språkliga utomjordingar av manligt kön överhuvudtaget kunna få ett arbete? Varje vuxet arbetskollektiv kastar genast ut en person som inte ändrar ett kränkande språkbruk, ty på vilken arbetsplats i detta land kan man kalla en kvinnlig arbetskamrat för hora?

Men det går bra i skolan.

Kvinnor vågar snart inte gå ut när det är mörkt, de måste få sällskap hem eller tvingas gå långa omvägar där det finns gatlyse. Ingen kvinna vågar längre gena genom en mörk park eller ta den kortaste vägen i en gångtunnel, som mestadels saknar lampor. Vi har en kvinnofrid som är sämre än på Birger Jarls tid på 1200-talet då kvinnofridslagarna infördes. Civilisationsnivån i ett samhälle kan mätas i hur samhället behandlar kvinnorna, och där är Sverige på en stark nedgång.

Inte ens när kvinnan är internationellt känd och världsberömd och förföljaren (stalkern) är känd förmår samhället skapa ett skydd. Ölandsbladet tänker på Agnetha Fältskog, som lever i ständig skräck för en holländsk man som förföljt henne i ett årtionde. Häromdagen greps mannen intill Agnetas hem på Ekerö utanför Stockholm, han ställdes inför rätta och släpptes omedelbart av det svenska rättsväsendet (”orättsväsendet”).

Men behövs det mer bevis? Bura in karlsloken i 20 år och släng nyckeln.

Ja, men då inkräktar vi på hans integritet heter det, ja, ni känner invändningarna, dalt och pyssel.

Men Agnetha Fältskog då, har hon inte rätt till integritet hon också?

Linne-citat:

”Men blommans färg är den allra märkvärdigaste, den är högröd, men då solen skin, ser alldeles förgylld ut, eller såsom ett sammet med brokadbotten, oförlikneligt präktigt glänsande, att ingen blomma i världen bekant med denna på något sätt kan förliknas uti glans och fägring...”

-----------------

Anmärkningar om Amaryllis den sköna, år 1742, året efter Öländska resan.

------------------

Jag tror att detta är det första som skrivits om Amaryllisen i Sverige, säger Gunnar Eriksson, Stockholm, som sänt in citatet.

-----------------

Mer Linne-citat kan mejlas till kurt.lundgren@olandsbladet.se. Även andra citat än ur Öländska resan kan skickas in.