Kyrkan borde fatta rätt beslut

Även i vårt genomsekulariserade samhälle står kyrkan mitt i byn och det går inte att förneka att Svenska Kyrkan – för bara några år sedan vår statskyrka – fortfarande är en samhällsbärande institution. När kyrkan agerar eller tycker till i olika frågor, blir det reaktion.

Kyrkan har stor betydelse och dess handlande stor genomslagskraft. Vi blir därför ytterst förvånade över kyrkans egendomliga hållning när det gäller räddningsplanen för SLU:s nedlagda forskningsstation i Torslunda.

De öländska kommunerna, Hushållningssällskapet, Regionförbundet, LRF har med gemensamma ansträngningar presenterat en full hållbar och genomtänkt plan för den fortsatta driften vid forskningsstationen i Hushållningssällskapets regi.

Här skulle det forskas, precis som förut, i de gröna näringarna. Något som givetvis är av yttersta vikt för den öländska jordbruksnäringen som ständigt försöker förnya sig och nischa in sig i livsmedelsutbudet med smarta, och lönsamma, produkter.

Nu var det här inte enbart en grönskön vision som genast skulle stupa på grund av brist på resurser, pengar. De inblandade parterna har lyckat skrapa ihop nära tre miljoner kronor, vilket skulle räcka för att hålla igång projekt ”Torslunda utvecklingscentrum” de närmaste tre åren.

Men nu har kyrkan deklarerat att man behöver SLU:s gamla lokaler för egen del. Stiftsantikvarie Torbjörn Sjögren säger i Ölandsbladet att man behöver byggnaderna ”för att bevara kulturarvet”. Enligt uppgift ska lokalerna bland annat användas för att bevara gamla textilier.

Detta beslut är inte till gagn för vare sig det öländska näringslivet eller samhällsutvecklingen. Vi är övertygade om att det i Växjö stora stift finns andra, minst lika lämpliga lokaler, för bevarandet av kyrkans kulturarv.

VI ber därför den Allre Högstes företrädare här på jorden att snarast möjligt tänka om och fatta ett nytt, och bättre beslut. Hushållningssällskapet är berett till både köp eller arrende. Ta fasta på det och starta förhandlingar nu.

***

I helgen håller Miljöpartiet kongress i Karlstad. Lillebror Duktig, Gustav Fridolin, verkar vara självskriven som det ena språkröret. Däremot verkar det bli en fight  om den andra rör-positionen. Kampen står mellan Åsa Romson och Mikaela Valtersson.

Valberedningen har nominerat nykomlingen i riksdagen, Åsa Romson, men det är Valtersson som är den mer självklara kandidaten. Hon har suttit i riksdagen ända sedan 2002, är ekonomisk-politisk talesperson och tillhör partets toppskikt – inte minst i förhandlingsfrågor.

Nu verkar skillnaderna mellan de båda inte vara så där himmelsskriande. Direkt komiskt var riksdagsledamoten Maria Ferms slingrande mellan de båda kandidaterna i en radiointervju nyligen. Båda kandidaterna var lika bra och lika duktiga och lika...ja, ni vet.

Partiet är däremot sig inte likt. Från att ha varit ett – om man nu tillåts uttrycka sig så vardagligt i sådana här sammanhang – kul uppstickarparti börjar det alltmer likna ett vanligt, tråkigt mittenparti utan någon egentlig profil. Ja, det vill säga mer än att man är snällare än alla andra när det gäller invandringsfrågor.

När Fridolin talar om att arbetstidsförkortning – vi talar nu om partiet som fick igenom friåret — inte är ”ett relevant krav”  och att en aktiv miljöpolitik är ett sätt att ”skapa en framgångsrik industri”, då ser vi ett parti som vill trycka in sig i mitten bland alla andra.