Kulturkrocken i KSRR

Stormarna har varit kraftiga runt KalmarSundsRegionens Renhållare. Inte minst Mörbylånga där ett antal uppretade kommuninvånare klagat på KSRR:s behandling av deras privata sopproblem. Från gräsrötterna har det även riktats kritik mot ogenomträngliga bokslutsrapporter och planerade storprojekt inom renhållningsvärlden som man inte anser skulle medföra någon särskild miljönytta.

Men det har även stormat inom själva organisationen. Då och då har det läckt ut i media, via anonymt mullvadsarbete att ledningen, eller snarare ledaren – vd:n Martin Herold, är en otrevlig typ som bara vill bestämma och faktiskt försöker se till att det han bestämmer också realiseras i verkligheten.

Martin Herold är dansk. Och danska chefer har, vilket blanda annat är omvittnat av mängder med svenska arbetskraftspendlare (Öresundsbron), ett helt väsensskilt sätt att styra en arbetsplats eller organisation än deras svenska motsvarigheter.

Det är chefen som bestämmer – och även tar ansvaret för besluten. Där finns inget ”skylla-ifrån-sig-spel” som vi ofta stöter på här hemmavid.

Styrelseordföranden i KSRR, Steve Sjögren (S) har inget ont att säga om Martin Herold. Tvärtom, säger han: ”Martin Herold är oerhört kompetent”.

Men den innersta cirkeln verkar inte ha haft en aning om att Herold möjligen – vi vet inte säkert, det är en gissning –  fått nog av ostrukturerat gnöl. Hans avskedsansökan kom emellertid som en överraskning för dem som borde ha vetat – styrelsen.

Vice ordföranden, Ove Karlesand (M), från Mörbylånga, vägrar ens att kommentera Herolds avskedsansökan ”förrän efter vi haft vårt styrelsemöte.”

De fyra kommunerna inom KSRR – Kalmar, Mörbylånga, Trosås och Nybro – lär få det svettig framöver att få ordning på sophanteringen. Och som om inte det vore nog så har ens stor sopkonflikt startat mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Transportgruppen.

Den politiska ledningen skulle nog gärna se att det kom en stark sopgeneral för att bringa ordning på skiten. En dansk till?

***

Och så kan vi inte låta bli att notera att den tyska koalitionsregeringen har beslutat att skrota all kärnkraft till år 2022.

Den tyska ”angsten” har slagit till med full kraft. Bortsett från Sverige finns det ingen annan nation i hela världen där man är så mån om hängslen, livrem, hjälm knä- och  armbågsskydd – ja, hela rasket – som just Tyskland.

Det som hände i Fukushima kan givetvis hända i Tyskland (och Sverige) också samtidigt som ett, nej tre, Airbus-plan störtar rakt in i olika kärnkraftsbyggnader och EU blir anfallet av Ryssland.

Möjligen kan det vara övermaga att raljera över det tyska beslutet – men följder får det. Bland annat högre el-priser här hos oss.

På oerhört kort tid ska nu Tyskland ersätta 25 procent av sin energiförbrukning. Men med vad? Kol, rysk gas och fransk kärnkraft är troliga kandidater.

Beslutet var inte rationellt, utan som så ofta när det gäller kärnkraft, grundat på känslor och en rädsla för politiskt självmord – åtta av tio tyskar sägs önska en total avveckling.

Avveckling med förnuft finns uppenbarligen inte i en sådan värld.