Kom ihåg Ingemar och Stina
Visst var det intressant att se Göran Persson bli utfrågad i TV varvid han pressad använde all den härskarteknik han är så suverän på; lika givande och roande var det att lyssna till vpk-ledaren i TV på tisdagskvällen när Lars Ohlys formidabla dubbelmoral avslöjades.
Ohly är emot friskolor men hans dotter går i friskola. Ohly är emot dyra bostadsrätter för flera miljoner på exklusiva adresser, men själv bor han i en. Varför bor han inte i Tensta, Rinkeby?
Men att inte ställa denna fråga till Göran Persson när han sitter och drar sin skrytvals om det rika Sverige som värst är nästan journalistiskt tjänstefel:
Hur kan det komma sig att i allt det överflöd som du sitter här och skräpper om så tvingas Ingemar, 82, och Stina, 91, att i ren förtvivlan över utebliven åldringsvård begå självmord?
Svara på det din pösmunk. Ni har haft makten praktiskt taget oavbrutet sedan 1933.
Stina från Nybro fick inget äldreboende fast hon varit i kontakt med socialen flera gånger.
Hon dränkte sig i Rismåla göl. Stina lade sina kläder och vigselringen prydligt på rollatorn, vandrade sakta ut i det mörka vattnet och avslutade sitt liv.
Ingemar, 82, blev sjuk, deprimerad, ledsen efter det att hans älskade hustru hade gått bort. Han fick ingen hjälp utan sändes hem gång på gång.
Ingemar gick då till sin gamla arbetsplats, det nedlagda stålverket i Lesjöfors, klättrade upp på traversen och kastade sig ner på betonggolvet. Hemma låg en lapp, nu orkar jag inte mer.
När Ingemar och Stina ville ha tillbaka en del av det de givit till samhället fick de ingenting. Göran Perssons samhällsbygge svek dem, ett samhälle så konstruerat är på väg att ruttna i de bärande bjälklagen.
Varför handlar inte valet om Ingemar och Stina?
Varför är det ingen som bryr sig?
Hur har samhället kunnat bli så kallt och känslolöst?
