Glasriket angår Öland
I mängder med artiklar och tyckarspalter kör man nu ordvitsar á la glasriket har gått i kras. Bakom ordvitsandet finns förstås ett allvar. Det handlar inte enbart om människor som förlorar jobbet, utan även om ett helt landskap Småland, som håller på att förlora sin identitet. Det är lite som att ta bort Emil ur Emil i Lönneberga.
Att tjusiga kristallvaser 'Made in Orrefors Sweden' har svårt att gnistra i en värld där ekonomierna håller på att krascha på i stort sett samtliga marknader är inte ägnat att förundra. Och när företaget New Wave Group dessutom satsat på Grekland som en av de största avnämarna av glasprodukterna så
Här hemma i Sverige verkar inte heller lyxglas vara något som är givet ens som 50-årspresent längre. När det ska uppvaktas brukar festföremålet nuförtiden ofta fördra trista nyttigheter som gräsklippare och liknande.
Har då dessa tråkigheter någon direkt bäring på Öland?
Jo, tyvärr finns det en överhängande risk att stora och penningstarka turistströmmar tar andra vägar. Redan för några år sedan proklamerade dåvarande vd:n för Ölands Turist AB att Glasriket och Öland borde ha en gemensam turiststrategi tillsammans med Kalmar. Notera att det var Glasriket först och Kalmar sedan.
Nu hoppas vi förstås på bättre tider och ser gärna att de som fortfarande jobbar för att rädda vad som räddas kan, lyssnar på vår kulturfavorit, Ulrika Hydman Vallien. Hon påpekar i olika intervjuer lite tröstande att glasindustrin alltid åkt berg-och-dalbana och att det nu finns chans för små glasbruk och -hyttor att blomma upp igen. Men hon framhåller också att det behövs en bättre satsning på marknadsföring av svenskt glas.
På den här sidan bron hoppas vi förstås att Hydman Valliens version av det gamla Mao-citatet låt hundra bommor blomma hundra små glashyttor i Glasriket som gnistrar blir verklighet. För, om vi återigen tillåter oss att vara lokalchauvinistiska, det vore väldigt bra för Ölands turistnäring om inte annat.
