Framtiden är snart här

Det var ju sådant drag på den tiden det begav sig. Visst klagades det på att festen på stan var näst intill outhärdlig för de boende. Så kom polismästare Rolf Kläppe på den briljanta idén att införa sprittullar. Han stod med stopp-spade på Ölandsbron fotograferad i svensk press. Det måste ha känts så där lagom välkomnande för alla midsommarens turister.

Nu skulle spriten sluta flöda på Öland kring midsommartid. Det var här någon stans som det vände. Ungdomarna uteblev, det infann sig en slags stagnation. Samtidigt startades en pub i Kalmar på Larmtorget. Uteserveringarna etablerades, det var snart dans i varje hörn, och staden började anta en gemytligare form.

Agne Olsson som drev på utvecklingen i Borgholms slottsruin och ordnade konserter på löpande band har slutat. Det anrika solkatten so sålde mest öl i hela landet har ersatts av ett schabrak, en butik som säljer skrot. Stans bästa läge och det anrika Solkatten med sina musikkvällar finns inte mer.

Vad är kvar? Minigolfbanan, Strand Hotell, musik i ruinen, gourmetmat på fina restauranger som Trädgårdsgatans, Hotell Borgholm och Smedjan och kanske några till.

Om Kalmar kunde liknas vid en neutronbombad stad på 70- och 80-talet och alla nöjen fanns på andra sidan bron så har förhållandet snarare blivit det omvända.

Ändå har Borgholm allt som Kalmar aldrig kan få, en fantastisk solnedgång över Kalmarsund, turister i en strid ström, skördefester, vitlök, fisk som i Kårehamn, Solberga gård, Guntorps herrgård, Halltorps gästgiveri, campingarna längs med alla sköna stränder, kulturliv, ja listan kan göras oändligt lång. Men faktum är att torget behöver utvecklas liksom Storgatan. Det vore ju toppen om Öland kunde kontra med uteserveringar i mängder, ett aktivt gatuliv, ännu fler kvalitétsbutiker som tog över istället för krimskramsbutikerna. Öland är kvalité och har en enorm potential. Men hur ror man i land en sådan idé?

Tillsammans är svaret. Kommunen, fastighetsägare, centrumförening, skördefest, turistbolag, och sist men kanske viktigast öns företagare. Alla skulle tjäna på nära samarbete, en gemensam vision. Det är att ge och ta. I slutänden är alla vinnare. Små samhällen blir bäst genom samarbete. Vid Högskolan i Kalmar har man det som grundidé, tvärvetenskapligt samarbete. Det är styrkan i att vara en mindre aktör. Beslutsvägarna är korta, samhörigheten stor och alla känner varandra och kan dra nytta av varandras kunskaper. Den som ger får tillbaka en annan gång. Det är dags att sluta tänka revir och sluta bråka och se en gemensam vision och framtid.

Kan den nya konstellationen Framtid Borgholm vara en framkomlig väg för att utveckla Borgholm med omnejd?