Fotboll och rock´n´roll

Under någon minut tappades fokus. Är det inte ganska typiskt för det är då det blir mål. Och inte vilket mål som helst utan Ölänningen(med stort Ö i kvällstidningarna dagen efter) Tobias Carlsson klämmer in bollen bakom målvakten i Örgryte. Det är hemmamatch, det var torsdag och en skön lång ledig Kristi Himmelsfärdshelg väntade.

Kalmar FF, vad vore det utan sina lokala spelare och nu har hela Ölands befolkning all anledning att känna sig stolta via en ö-spelare som klippte in 1-0, ett resultat som skulle stå sig matchen igenom.

På Norra Läktaren på Fredriksskans var det annars ganska tyst. FF höll i bollen första halvan av första halvan. Men sen var det klenspel och ganska trist. Förutom det där målet som somliga påpassligt missade att ens se.

I pausen ramlade hundratals fans nerför trappan för att ta sig en korv eller två. Grillat till höger och kokta till vänster. Men det är nu känslan infinner sig. Det är något som saknas. KVINNORNA. Av alla korvätare fanns inte ett fruntimmer så långt ögat kunde nå. Var finns det jämställda i det?

Hela baksidan är full av män med kaffemuggar, några lite vingliga, andra rejält vingliga. Många gör sig av med någon form av överskott mot sjön till, ståendes vid vassen, det är en rolig syn och tanken föds att någon skulle ha en båt i sjön utanför och sitta där och ta bilder. Gubbar på rad med norra läktaren som fond, skymda av vass i lagom höjd, en kanonbild.

4 000 åskådare brukar komma till matchen. Gissar att 80 procent av dessa är män. Och de vill vara ifred, komma dit med grabbarna utan inblandning av övriga familjen, det

fattar ju vem som helst.

Förslaget som ligger nu är: Gör om en del av läktaren, kanske halva norra, till en kvinnoavdelning. Ni

kan till och med spärra av oss så som man gjort med huliganläktaren, likt motståndarnas läktare för inresta fans.

Avdela en vip-lounge för oss innan matchen börjar med lite morotsstavar, dip, mingel och tjejfiness, fniss och kramar. Vi lovar att låta gubbarna vara ifred. Då skulle publiksiffran åtminstone komma upp i snitt till 6 000 så här innan medgångsvindar blåser, säsongen lider mot sitt slut och alla framgångsglidare dyker upp när det inte är så motigt och kallt längre.

2 000 fler extra sålda kvinnobiljetter gånger 200 kronor är samma pengar som om det gällde män, det blir närmare en halv miljon kronor. VARJE MATCH!

BJÖRKLUNDEN

Ölands egna landskapssång är nyfödd, lättsjungen och snart på var mans läppar. Solens och vindarnas ö finns med på en platta med bara Ölandsmusik producerad på Öland av en man som nu bor i Göteborg.

Rockartisten Gunnar Danielsson, förtjust och förälskad i Norra Kvinneby, för den som inte vet det är det en plats som är okej att leva på och även dö. För allt som finns i hela världen, finns i Norra Kvinneby. Ja, han är upphovsmannen av en nyskapad landskapssång.

Han gav av sig själv under en oförglömlig kväll i Björklunden på södra Öland lördag kväll. Hela dagen hade regnmolnen hotat med att släppa ifrån sig av vad de bar med sig. När aftonen kom gav svartmolnen sig av; skingrades för vinden. En gyllengul sol, en mojnande vind, bakom ett hav av björkar. Ett Alvar utanför med en röd rand där sillhuetter av vindpinade buskar tecknade sig. Vi far från öster till väst mot Resmo och Vickleby och njuter av en stillhet som bara finns på denna

ö när den gröna lampan slocknar i Björklunden och utedasset haspas på utifrån.

En grön hink upp och ned över en lyktstolpe gör Björklunden till den festplats den förtjänar att vara.

Enkelt, med fantasi, en stor portion humor blandat med påhittighet. En klisterlapp sitter kvar på den gröna hinken och gör reklam för Turtle wax. I den slocknande lampans gröna sken vid entrén är det bäddat för fortsatt fest.