För stor succé?

Succé pyramidale – det är knappast några överord när man summerar årets Skördefest.

Undertecknad som själv var med nere vid invigningen i kalkbrottet i Degerhamn på torsdagskvällen, anade redan vid bilfärden på eftermiddagen söderöver, att alla tidigare Skörderekord höll på att ryka all världens väg.

En hedersman ringde också redaktionen för att tipsa om Skördeinvasionen:

”Jag har räknat husbilar på väg söderut i höjd med Mörbylånga. Det kommer en husbil var

15:e sekund, rapporterade han upphetsat.

För Skördefolket, det vill säga Stefan Ahlgren, Pia Axelsson & Co. är förstås denna framgång ett utomordentligt trevligt kvitto på allt slit och arbete som de utfört för att få festen att rulla på.

Men när vi ändå är inne på verbet ”rulla”: det var precis det som det inte gjorde, åtminstone inte alltför fort här och var.

Det öländska vägnätet är helt enkelt inte dimensionerat för den fordonsmassa som dundrade över bron.

Faran är nu att Skördefesten nått det som i branschen brukar kallas ”carrying capacity” – det maximala antalet turister/gäster som kan besöka ett resmål under samma tidsperiod utan att orsaka skada på miljön och besökarnas egen tillfredsställelse.

Sitter man i en bilkö under alltför lång tid är förstås risken överhängande att det inte blir en andra gång.

Finns det då någon lösning på detta problem?

Nej, tyvärr. Det går inte att göra om ön till en enda motorväg. Visst skulle diverse förbifarter – exempelvis Glömminge och i Färjestaden - underlätta trafikströmmarna. Men den trafik som Skördefesten står för skulle ändå inte löpa friktionsfritt.

Det gäller helt enkelt att gilla läget och se tillströmningen som en happening. För övrigt är det inte alltför ofta som vare sig ölänningar eller fastlänningar i närområdet som behöver sitta i bilkö. Och tillresta 08:or är redan vana vid köer...

Nej, Skördefesten har nått taket när det gäller antalet bilburna besökare. Nu kan man lägga fokus på andra saker än att locka hit massorna. I Skördekretsarna talas det redan om att höja kvaliteten på upplevelsen – dit hör att få bort alla loppisar och ’freeriders’.

Ska Skörde leva och utvecklas vidare måste man få in pengar. Då duger det inte att mängder med ”entreprenörer” hoppar på tåget utan att betala biljett. En biljett som kanske skulle kunna omformas till någon slags omsättningsavgift på någon procent eller så för att stärka Skördes kassa.

Vi har tidigare påpekat att näringslivet (som till stora delar är med i Skördefestligheterna) borde ta lärdom av Skördefolkets arbete med framför allt nätverksbygge och vakna upp ur koman efter Ötab-konkursen. Och nu gör vi det igen...