Eketorp mitt i världsarvet
Mörbylånga kommun tar över driften av världsarvet.
Tack för det!
Kan vi då äntligen få lite ordning och struktur på världens mest diffusa världsarv?
Södra Ölands Jordbrukslandskap blev uppsatt på Unescos världsarvslista år 2000. I 13 år har sedan ölänningarna försökt att klura ut vad världsarvet stå för och vem som egentligen bestämmer vad.
Det är en klassiker. Den när turisten stannar till bilen, vevar ner rutan och frågar första bästa bonde vad det där världsarvet ligger för någonstans?
Bonden kliar sig lite under kepsen och ser lite fundersam ut.
Världsarvet? Ja, men det är ju jag!
Har världsarvet blivit den succé som det talades om för 13 år sedan? Det beror precis på vem du pratar med.
Själv tycker jag fortfarande att Södra Ölands Jordbrukslandskap är svårförklarat. Och jag har hittills inte haft ett enda fastlandsbesök av vän, släkting eller kollega som bett att få sova över på soffan för att senare kunna göra världsarvet.
Det finns inget museum, inte ens en utgångspunkt för besökare.
Kommunen har sneglat på länsstyrelsen, länsstyrelsen har i sin tur tagit rygg på Regionsförbundet. Där bakom har också Riksantikvarieämbetet, LRF och Naturvårdsverket figurerat, samt då förstås Unesco.
Det har varit för många kockar och soppan har som resultat blivit alldeles för tunn.
Världsarvet har mest använts som slagträ i debatter om utbyggnader och vindkraft.
Det har varit ett jäkla trampande på tår överallt, som Mörbylångas kommunalråd Kent Ingvarsson undslapp sig i förra veckan.
När det nu efter 13 år äntligen tagits beslut om att Mörbylånga kommun äger frågan så är förhoppningen om att det ska leda till rakare och kvickare beslut.
Samtidigt vet då föreningar och organisationer till vem de ska vända sig. Med en kommunal huvudman så borde krafterna lättare kunna samordnas.
Och så den eviga frågan om ett museum eller en informationscentral.
Vi kanske inte behöver tänka i mångmiljonprojekt? Varför inte samtidigt stärka upp verksamheter som redan finns?
Eketorps borg vore väl en alldeles utmärkt plats för ett informationscentrum om världsarvet? Här finns redan en apparat som vet hur man tar emot besökare.
En utgångspunkt för världsarvsbesökare skulle också ge borgen ett ben till att stå på.
En vinn-vinn-situation för alla.
