”Åh, vad roligt vi hade i Kastlösa”

15-åringen kom i somras hem efter ett par veckor på Kastlösa stiftsgård; han hade varit på konfirmationsläger. Han hade fått många nya vänner, både pojkar och flickor, han hade deltagit i spökvandringar på Alvaret och andra upptåg, han bar ett litet silverkors om halsen och ett häftigt bönarmband om handleden, han hade haft jätteroliga veckor, ”det kuligaste jag varit med om”, men han hade också fått diskutera det som tonåringar tänker så mycket på, livets mål och mening, finns Gud och Jesus och kan man tro på det? Vad är ondska och vad är godhet? Sådana viktiga ting hade man diskuterat till långt in på sena kvällen med en ung präst som blev tonåringarnas bäste vän, en hejare på gitarrspel dessutom.

Efter Kastlösaveckorna tyckte 15-åringen till och med att svenska kyrkan, ”den är ändå ganska häftig”.

Han hade mognat, kommit till insikt om livet.

När solen sken som vackrast i somras konfirmerades hela tonårsgänget från Kastlösaveckorna i Kalmar Domkyrka, som var fylld till sista plats av stolta föräldrar och hela tjocka släkten. En verkligt levande kyrka.

Vad kan detta vara värt, en miljon, två miljoner, tio miljoner - kan det mätas i pengar?

Kyrkan halverar sina bidrag till Kastlösa stiftsgård, berättar vi i dagens tidning. Mona Oscarsson och de andra kämpade förgäves, men kanske kan verksamheten hållas igång ändå, vi får se och hoppas på det bästa.

Ett Kastlösagiro där givmilda kyrkovänner kan sätta in pengar är en idé, lokala kollekter en annan.

Detta var ingen bra början på den nye biskopens karriär som stiftets förste själasörjare. Han låter penningen styra fast kyrkan är så rik. Varför devalverar svenska kyrkan sitt starka varumärke? Andra religioner stärker sitt.

Ölandsbladet är övertygat om att om Kastlösa Stiftsgård går överstyr på grund av stiftsstyrelsens beslut kommer biskopen aldrig att få syndernas förlåtelse av den 15-åring som det talats om här.