”Ölandsmålarnas hemmascen”

HIMMELSBERGA

I dag öppnar den stora samlingen av öländsk konst på Ölands Museum i Himmelsberga – Ölandsmålarnas främsta hemmascen, enligt intendenten Anders Nilson. En utställning som är ett måste för den som vill lära känna den rika öländska konsten.

”Himmelsberga är ett öländskt provinsmuseum och sedan utställningsverksamheten här startade på allvar 1988 har ambitionen därför varit att enbart visa äldre och samtida öländskt måleri. Denna målsättning har varit betydelsefull för museet och samtidigt skapat ett mycket gott förhållande till öns etablerade konstnärer. Himmelsberga har blivit Ölandsmålarnas främsta hemmascen.” Så börjar Anders Nilson förordet i den 48-sidiga verkförteckningen över den stora samlingen av öländsk konst på Ölands Museum i Himmelsberga som öppnar i dag, torsdagen den 15 maj 2008.

Samtidigt är orden också ett understatement, ty man kan fråga sig om museet överhuvudtaget hade kunnat överleva om inte konsten funnits. Det grundades som hembygdsmuseum1959. 30 år senare sade Borgholms kommun upp arrendekontraktet på Slottet som dittills hade givit Hembygdsförbundet stadiga intäkter. Uppsägningen av arrendet blev visserligen uppskjuten i några år, av juridiska skäl. Men det var ändå ett mycket prekärt läge i vilket intendent Anders Nilson tillträdde för 21 år sedan, 1987.

De tidigaste utställningarna kom till genom inköpet av gården väster om bygatan. 1988 invigdes den stora hallen till höger av landshövding Eric Krönmark. Några år senare iordningställdes även det vita bostadshuset.

Tack vare det stora intresset för dessa galleriutställningar föddes idén till Museets konsthall som invigdes 1995 och byggdes ut 2000, först med en sidobyggnad och sedan med en förlängning. Arkitekten, Leo Eriksson, som även står bakom den prisbelönade ombyggnaden av Magasinet på Ottenby kungsgård, har här lagt ett kunnande i dagen som överträffar hans mera vacklande insatser som stadsarkitekt. Övergången mellan salarna upplevs som överraskande och intresseväckande.

De flesta av utställningarna som visades där och i gallerierna har varit karaktäristiskt ölandska, vilket är viktigt för besökarna. Men denna ambition, skriver intendent Nilson, ”har också skänkt Himmelsberga en särställning bland Ölandsmålarna. Då jag bett om en målning till museet har konstnärerna frikostigt donerat den.”

Himmelsbergas konstsamling uppgår idag till 182 verk, främst målningar men även teckningar, grafiska blad samt två skulpturer. Åtta målningar är långtidsdispositioner. Av de 161 verk som tillförts museet sedan 1988, utgörs 115 av donationer. Bland dessa förtjänar särskilt den Forseliuska donationen 2005 att framhållas. Samma år testamenterade Inez Nilsson, även från Mörbylånga, som var en flitig besökare på Himmelsberga och med stort konstintresse, också en förmögenhet till museet.

Utställningen 2008 visar merparten av denna samling och tyngdpunkten har lagts på att lyfta fram just de donerade verken.

Samtidigt, så berättar Anders Nilson, då jag besökte honom på Museet, har det också blivit rejäla intäkter, både för museet och konstnärerna, då konstförsäljningen under säsongerna har uppgått till mer än tio miljoner kronor.

Vill man veta mer fakta får man läsa förordet till den verkförteckning som Anders Nilson har skrivit. Den är hans sista insats som museichef innan han avgår i sommar. Den rikt illustrerade katalogen har dock en upplaga på bara 500 ex, så det gäller att passa på.

Den omfattande publiceringen av kataloger till utställningarna som Ölands Museum har givit ut ger det också en särställning, inte bara bland provinsmuseerna i landet utan i hela länet. För åtta av de totalt nio katalogerna står Anders Nilson som författare, medan den nionde, den om Sven Svensson, skrevs av Ulf Abel som också har skrivit en inledning till ”Ölandsmålare 2000”. Rolf Lind har, liksom i flera andra av museikatalogerna, tagit foto av konstverken.

Utställningen är ljust hängd mellan stålbalkarna som delar upp fälten på väggarna. Verken är hängda i underkant vilket ger flyt men också underlättar grupperingen. Målningarna ska inte ta ut varandra, det gör att avstånden kan variera. De kan kontrastera ibland men också hänga tematiskt samman. Ett sådant exempel är kvinnoporträtten på den högra sidan när man kommer, och mansporträtten på den västra.

Hedersplatsen intas dock av Gösta Backlunds målningar som inleds med ”Byrum, mot norr. Västra kusten (2000). Gösta Backlund donerade redan vid sin första utställning 1998 akvarellen ”Kargels udde” till museet och har alldeles nyligen skänkt fem målningar ur senare års produktion till museet.

Intill hänger både Mattias Nilsson och en målning av Armand Rossander ”Ut mot Kalmarsund” (se bilden), som Måns Rossander, hans son, har deponerat. Armand Rossander (1914–1976) tillhörde 1947 års män och deltog i den uppmärksammade utställningen ”Ung Konst” på Färg och Form i Stockholm1947.

Bland kvinnoporträtten är Birger Ljungqvists ”Modell mot mörk bakgrund” (1946) ett kärt återseende. Han var en trogen utställare på konstföreningens sommarutställningar med sina målningar i folkviseton. Arthur Percys ”Femme en bleu” (Paris 1912) som hänger intill donerades av Lars Åberg 1996. Det är ingen märklig målning men har en ovanligt rik proveniens på baksidan. Han hade ställt ut den på många ställen och kallade sig fortfarande Arthur Percy Karlsson.

Bland mansporträtten fäste jag mig vid Ingeborg Cedergren-Nilssons härliga målning av Axel Andersson i Björkerum. Ingeborg Cedergren som var född i Runsten dog tragiskt 1974 och tillhörde de bästa i den öländska konsten. Mansfiguren intill är målad av Weikko Kuuzela och ingick den Forseliuska donationen.

Det finns många namn man känner igen, både bland äldre konstnärer, som Ivan Hoflund, William Nording, Gösta Palm, Ture Bosin, Helge Johansson (som var född i Borgholm 1886 och dog i Cagnes-sur-Mer 1926) och Helge Isakson (som föddes i Vedborm 1919). De sista målningarna från 1962 donerades av konstnären 2003.

Axel Kargel är med förstås, bland annat med den ljuvliga ”Väg till Kolstad”, Sture Lundgren, ”Siffran” Södergren, Per Skogler, bland annat med en stor blå målning ”Vid kusten” (1991) som jag undrar om jag inte såg vid Liljevalchs Konsthall en gång.

Sven Persson från Läcke-by är med, han som målar så kärvt och skissar upp motiven i pariserblått och som var den i Läckebygruppen som mest hjälpte Lars-Ingvar Karlsson att komma fram. Där finns Tage Nilsson som ännu är landskapet trogen och Tore Ahnoff som med penseldrag, ack som ett fjun så lätt, kan trolla fram både väldiga molngubbar och volymen i rumpan på korna som betar på alvaret.

Hasse Svenssom tecknar Sven-Bertil som Leonardo, men har också med den stora målningen ”Fridas klänning” från Chrysaetos utställning på Kalmar konstmuseum, som han donerat till Himmelsberga. Av Sven-Bertil himself finns den klassiska ”Sista tåget har gått” från 1972 men också Vermeer-parafrasen ”Tillstånd”, en vinylmålning på pannå från 1996.

Bo Mörneryd bidrar med ”Rödhakar” men också gammaldags lysande porträtt av Sven-Bertil från deras jubileumsutställning i fjol, samt Rune Kindgren bland annat med ”Stort T”, en vinylmålning på duk från 1998.

Båda Kristinorna är med, Jeppson och Hjelte. Jeppson med en målning ”Gravid i balja” som är ovanligt mild i färgen – hon ska tills vidare överta intendentskapet efter Anders Nilson. Och Hjelte med två sina karaktäristiska, lite häftigare målningar. Bart Pots Lars Wellton, Sjögren och Frylestam, Kastberg och Ljungberg, Elisabeth Lindstedt och Morsing, Lars Stenstad och Sixten Carlsson, alla är med men det återstår ännu flera att se.

Själv blev jag överraskad över att se Gunnar Svensson, som på 1930-talet gästade Bo pensionat i Vickleby och den gamle Jönköpingsmålaren Zage Johansson.

Denna utställning är ett måste för den som vill lära känna den rika öländska konsten.