Nostalgi som fortfarande håller

BORGHOLM

Kim Larsen och Kjukken gick hem hos en medsjungande publik. Artisterna har spelglädjen kvar och bevisar sin musikalitet. Men den som kommit för att återuppleva Gasolinetiden blev nog besviken – endast en handfull av gruppens låtar spelades.

För det är nostalgi och gamla minnen som tagit de flesta i publiken till Borgholms slott.

– Han har följt en och vi har följt honom, det är svung och sug i musiken, säger Peter Bergholm från Kalmar inför konserten.

TILLÄGNAR VREESWJIK

En bit in i konserten sjunger Kim Larsen ”jag är still densamme” och mycket tyder på att han är det. Han har fortfarande kul på scenen, det märks både på kroppsspråk och minspel. Och tillsammans med de tre yngre medlemmarna i Kjukken visar han på hög musikalitet.

– Jag vill tillägna denna låt Sveriges störste sångare, Cornelis Vreeswjik, säger Kim Larsen inför ”Hva’ gör vi nu, lille du?”.

Det är första låten som majoriteten av publiken sjunger med i. Dessförinnan har gitarristen Karsten Skovgaard gett en bra version av ”Joanna”. Självklart ingår också ”This is my life” i repertoaren.

INTE MYCKET GASOLIN

Men därefter är det inte många fler låtar som kan härledas till Gasoline-tiden. Skickliga musiker, inlevelse och spelglädje gör dock konserten sevärd. Men efter ett tag känns den likriktad, låtarna avlöser varandra utan att mycket nytt händer. Men publiken är med rakt igenom. De dansar och busvisslar.

– Gasoline var mitt favoritband när jag var yngre och Kim Larsen har alltid varit bra, säger en mycket nöjd Kerstin Olsson lite anfått efter att hon precis avslutat en fartfylld dans med sin Peter Lanzinger.