Gummerus blev storstilat firad

HÖGBY

Sällan torde en så länge avliden sockenpräst ha blivit så storstilat firad som Henrik Johan Gummerus blev i torsdags i Högby. Högdjur från vida omkring och en talrik ”menig” publik hade samlats i Stenladan bortom Högby kyrka när komminister Dag Sandahl klockan 14.00 gav klartecken till genomförandet av det projekt han arbetat på sedan han i höstas tillträdde sin tjänst i den nordöländska församlingen.

Men även om Dag Sandahl höll i dirigentpinnen (som under dagen fick allt fler drag av marskalksstav!), så var det kyrkorådets ordförande Anna Sahlqvist-Johansson som hälsade den över hundra personer starka firarskaran välkommen. Bland honoratiores fanns nuvarande landshövdingen Sven Lindgren liksom hans företrädare Anita Bråkenhielm med make. Där fanns kommunalrådet Lisbeth Lennartsson från Borgholm och Mörbylångas vice dito, Tommy Eliasson, och där fanns Alden Karlsson, nordöländsk kommunpolitisk nestor, med hustru Ingrid. Där fanns två generallöjtnanter, där fanns hembygdsrörelsens starke man i Åkerbo, Stanley Johansson (som bar den svenska fanan i processionen). Överantikvarien Per-Magnus Nilsson från Riksantikvarieämbetet företrädde vården av det nationella kulturarvet, medan Johan Fischerström i lika mån företrädde det kungliga hovet och nationalkommittén för uppmärksammandet av det skickelsedigra året 1809 i svensk historia. Och den kyrkliga sidan var väl företrädd med Ölands kyrkoherde, Leif Bengtsson, i spetsen. Och där fanns många andra med ryktbara namn, av vilka några nämns nedan i texten. Hur har ni lyckats få hit så mycket känt folk, frågade vi Dag Sandahls kyrkliga adjutant i Högby, komminister Stefan Friberg.

– Det är Dag, han bara lyfter på telefonluren, och så kommer de, svarade Stefan Friberg.

Endast i fråga om Lill Lindfors – med åländskt faderspåbrå – hade han misslyckats: annat samtidigt engagemang lade hinder i vägen.

NEDLÄGGNING AV KRANSEN

De två generallöjtnanterna Sven-Åke Jansson och Lars G Persson hade den gemensamma uppgiften att svara för kransnedläggningen på graven. Den senare hade därutöver i sin egenskap av f.d. försvarsstabschef uppgiften att hålla ett föredrag om Ålands roll i krigshistorien. De båda har varit brigadchef respektive militärområdesbefälhavare vid tillfällen då Dag Sandahl i det förflutna tjänstgjort som fältpräst.

– Likt Gummerus har jag alltid segrat i mina militära uppdrag, kunde Dag Sandahl meddela en förtjust åhörarskara, apropå det frändskap han känner för sin föregångare.

Genom att det Gummerus’ska hjältedådet utfördes på Åland, så utvecklade sig dagen på sätt och vis till att bli en åländsk-öländsk förbrödringsmanifestation. Kommundirektör Jörgen Lundqvist från Eckerö kommun på Åland höll minnestalet över Gummerus’ insatser på Åland och bar även den åländska fanan i processionen, sida vid sida med den svenska.

Och Lars G Persson, som visserligen är en försiktig general, avslutade sin exposé över Ålands unika ställning som demilitariserat område i en i dag fredlig omgivning med en varning:

– Ingenting varar för evigt, så vi bör passa upp!

KRITIK AV FÖRSVARSPOLITIK

Hans kollega, armégeneralen Sven-Åke Jansson, var öppnare i sin kritik av den svenska försvarspolitiken under det kaffemingel som ägde rum (med kyrkorådets medlemmar som förtjänstfulla marketenterskor och till blåstonerna av en för dagen förstärkt Bara Mässingen -sextett).

– Man är på fel väg i Sverige, sade han till Ölandsbladet. Vi borde ta Finland som förebild, som tagit som sin uppgift att försvara det egna landet. Försvaret använder pengarna fel, man borde använda dem till att utbilda värnpliktiga. Överallt där det förs krig sker det på marken – se bara Afghanistan och Balkan. Jag hoppas att det blir en ändring, ty Ryssland vill tillbaka som stormakt. Pengarna till det har man redan, massor av pengar.

Även Gummerus’ släktingar i rakt nedstigande led kom till tals, företrädda av Bitte Aulén (ingift med framlidna barnbarnbarnsbarnet Boa Aulén, båda makarna kända bl.a. genom utgåvan av ”Ölands kyrkklockor”) och Gerd Hildebrand Franck. De två familjerna Aulén och Hildebrand (Solberga mm) är på ett svårgenomträngligt sätt förenade av namn- och släktskapsband.

Om firandets första del i Stenladan kan karakteriseras som ett lärt och bildande seminarium, så var dess andra del desto högtidligare. I procession med vitklädda konfirmander och fanborg i täten vandrade deltagarna till Gummerus’ grav, belägen vid den östra kyrkogårdsmurens mitt. Kyrkans fana med fyra kyrkans män och de två generalerna med kransen utgjorde processionens avslutning. Efter kransnedläggning och minnesord av kyrkoherde Leif Bengtsson avslutades firandet med en andakt inne i kyrkan. Dagen till ära sjöng menigheten alla nio versarna av ”Fädernas kyrka”, tonsatt av Gummerus’ barnbarnsbarn, biskop Gustaf Aulén. Det kan nämnas att denna psalm finns kvar som nummer 168 i den finlandssvenska, alltså även åländska psalmboken. Hänvisningarna till Sverige finns dock inte med. De församlade nordöländska kyrkokörerna sjöng som avslutning starkt, kunnigt, gripande och fyrstämmigt under ledning av kantor Marie Alvhäll.