Ett dygn som turistande eremit

BÖDA

Man behöver inte världens tjockaste sovsäck, spritkök eller oändliga kunskaper om svampar för att leva en natt i skogen. Om man inte vill. Det går alldeles utmärkt att hyra en liten stuga mitt i skogen i Böda Ekopark och äta trerättersmiddag på restaurang Svea.

Sent på kvällen anländer jag och min vän Johan Alberth till Böda Ekopark och äter en förstklassig middag bestående av älgcarpaccio och varmrätt bestående av lammracks med jordärtskockspuré, respektive helstekt oxfilé och pommes anna. En lite annorlunda start på en vildmarkstripp kanhända.

Vi hade en fix idé att vi nu när vi hade chansen, skulle se både solens upp- och nedgång över havet. Sagt och gjort åkte vi ute till Ramsnäs några kilometer väster om Skäftekärr och stod på den mycket intagande stenstranden när solens sista strålar färgade horisonten rosa.

Väl hemma igen, tog vi vårt pick och pack och promenerade in i skogen till vår eremitkoja. Det visade sig vara ett ganska lyxigt boende. Ingen el förvisso, men en mycket fräsch och stilren interiör och gott om plats för två eller tre skogsvandrare. Sen blev det varsin öl i skenet av några värmeljus, lite kompissnack och en mörkerpromenad med ficklamporna i den täta skogen.

Efter en kort natts sömn tog vi oss rakt österut, till Bödas vidsträckta sanddyner och fick se hur solen lyste upp bukten igen. Åter i stugan igen somnade vi snabbt in till den djupa skogens vaggande tystnad. Inte förrän omkring tio kände vi oss redo att gå upp.

– Det känns som om man sovit som en björn som gått i ide, säger Johan när han till sist kommit upp. Det är så tyst och ensligt. Som ett ingenmansland.

LÄNGS KUSTEN

En välsmakande frukost bestående av några hembakta bröd och apelsinjuice satte fart på oss. Vi tog oss till receptionen och hämtade ut våra bekväma damcyklar för att bege oss ut på allvar. Vi åkte in till idegransreservatet där vi tog en kort promenad i den täta vegetationen. De små och knotiga idegranarna kan bli 3 000 år gamla vilket vi inte hade en aning om. Till och med äldre än ölands väderkvarnar. Hoppas ingen bygger sommarstugor av idegranarna på ett tag.

Vi hann också med en sväng till tuija-skogen. Tuija är ett stort barrträd som är vanligt förekommande i nordamerika. Det planterades på mitten av artonhundratalet av jägmästare J.E Bohman. Tyvärr förstörde stormen Gudrun stora delar av Thuja-beståndet men ett antal högresta träd finns kvar. Därefter trampar vi ut ett par kilometer till Byrums raukar. De uråldriga monumenten som sträcker sig som små torn längs stranden.

– Det är verkligen fint här. Den friska vinden får en att kvickna till, säger Johan.

Vi tog cykelvägen till Ramsnäs västerut och nådde den vackra steniga kusten som bjöd på en varierad cykelterräng. Ömsom knotiga rötter som underlag och ömsom släta asfaltsvägar och däremellan jämna grusvägar med utsikt över havet.

Omkring 15 kilometer senare hittar vi vårt eget smultronställe. En öde stenstrand som fungerar perfekt för ett mellanmål och ett eftermiddagsdopp i det behagligt svala vattnet. Solen står i ensamt majestät på den blåa himlen och det blir näst intill vindstilla. Vi fångar lite sol innan vi trampar vidare inåt land för vår sista anhalt.

ÖLANDS POMPEJI

Så kallas platsen vi hamnar på. Bara några kilometer norr om Skäftekärr ligger Rosendals järnåldersby, där resterna finns av 14 hus tillhörande sju-åtta gårdar.

– Rosendal är norra europas i särklass bäst bevarade järnåldersby, förklarar Mikael Olsson för oss när han förklarar vägen till järnåldersbyn i Skäftekärr.

Mikael och Malin Olsson från föreningen fornverkstan har bott i den återskapade järnåldersby i Skäftekärr i fem nätter. Det har gått bra att bo på järnåldersvis tycker de, även om det var lite fuktigt första natten.

– Det var för att vi inte hade eldat. Eldar man på kvällen och behåller lite glöd så försvinner fukten, förklarar Malin Olsson.

Det finns de som klarar att bo ännu primitivare än bara utan el alltså, tänker jag när jag ser det jordiga golvet i det stora mörka boningshuset. Vi anländer till Rosendal och traskar omkring på det enorma fältet och försöker föreställa oss hur byn såg ut. Det är inte helt lätt på egen hand, men man förstår att det måste varit en ganska stor by med tanke på den näst intill oändliga mängd av stenmurar på den gulgräsbeklädda ängen.

Omkring 18 på kvällen lämnar vi in våra cyklar och nycklar efter en lång utflyktsdag. Det är faktiskt en oslagbar frihet att just cykla runt på ön. Du får en naturupplevelse samtidigt som du är på väg och dessutom får du motion. Ett tips till alla turister är att parkera bilen och cykla runt på Öland. Av flera anledningar är Böda Ekopark perfekt för det ändamålet. Där finns både sevärd skog och både stenstränder och vidsträckta sandstränder i närheten. Den täta skogen skyddar faktiskt mot vinden, som kan vara besvärlig när man sitter på cykeln. Det märkte jag och Johan när vi cyklade på de större bilvägarna.