Capellagårdens elevutställning spännande tvärsnitt av arbeten

VICKLEBY

Capellagårdens elevutställning öppnades traditionellt av rektor Agneta Bolin-Bjerkman på söndagen den 1 juni klockan 12 i Gamla skolan vid Vickleby kyrka. Den pågår hela sommaren ut och spänner över ett spännande tvärsnitt av elevarbeten i trä, keramik och textil.

Denna gång har Anneli Ersbacken, Torslunda, som också är curator för JAGS-muséet i Segerstad, iscensatt utställningen på ett läckert och luftigt sätt, som med den äran tävlar med den sköna doftande våren som hägrar utanför och på vägen dit. I år är det fyra träelever som har avlagt gesällprov, där varje gesällstycke underkastas en noggrann bedömning i tjugo moment i avseende på funktion, material, ytbehandling, tid och ritning. Det sägs att genomgången tar ungefär en och en halv timme för varje möbel.

Där är Hannes Dahlrots snidade skåp, där han lånat några figurer från graffitikonsten och Johan Dahlgrens verktygsskåp ”Halvan” i ek och ask liksom hans strama gesällstycke ”Mohikanen” i valnöt och lönn. Där är Arvid Sademark, som står för både ”Apollons altare” i blekt och bränd ek och en lekfull variant av Carl Malmstens skåp med målad dekor. Men priset tar ändå den unga japanskan Yukari Ota som har gjort ett syskåp i björk till sin trångbodda mamma i Tokyo, med rundade hörn och en vacker intarsia med krysantemer, och en smäcker stol ej att förglömma.

Hon är en av de elva japanska ungdomarna bland de totalt ca 60 eleverna, som går den tvååriga utbildningen på Capellagården där materialet alltid står i centrum och där andra året är jämförbart med högskolestudier, ett samarbete som bland annat för två år sedan utmynnade i en internationell masterclass i trädesign med den kände träboxmakaren Norio Tanno som ledare på skolan och tydligen allt starkare sen dess.

LEK OCH ALLVAR

Skaparlusten är inte heller att ta miste på hos de andra eleverna. På väggen längst fram hänger en flossa i rödfärgad ull – ”Passion” av Desiree Urga. Framför den står Karin Nilssons pälsklädda pissoar ”Hälsning till Marcel” [alltså Duchamp] i ready made & mixed media. Vid fönstersidan hänger Nanaka Adachis stjärnhimmel, en mobil med vikta figurer i siden, organza och pärlor, och Karin Hägerdals vepor i bomull och lin, med krokier tecknade med svart pensel på varpen. Stramt figurerade och textade vaser i stengods av Sara Nermansdotter står i fönstret och symboliserar ”Andrum” (den genombrutna), ”Liv”, ”Kraft” och ”Kärlek”.

I det mellersta rummet står svarta rosensmyckade minneskistor och ljusstakar i stengods av Nathalie Sternbauer på fönsterbänken. Deras titel är ”Saknad”. De uttrycker en värdighet som vi ibland saknar i livet. Sedda mot gravstenarna utanför kan de föra tanken till den grymma hanteringen av kistor på somliga kyrkogårdar, som ju också fått Ulrica Hydman att reagera och föreslå glas (eller varför inte stål som på den som den fiktive rättsläkaren Kay Scarpetta lät gräva upp i USA senast).

Det finns mycket att se på denna utställning där mindre saker även kan köpas vid entrédisken i första salen. Bland de många minnen som jag har med mig, är de stora sniglarna i keramik som finns i källaren (mindre upplagor kan också köpas där), den japanska eleven Masoyoshi Oyas härliga, tunna stengodsskålar, men framför allt de så vackra stolarna. Där är till exempel Yukari Otas andra stol till sitt syskåp, här i lackad bok, och ”Poesi”, ritad av formgivaren Erik Chambert i Norrköping, som Andreas Björklund utfört i valnöt med en sits av rotting.

Att ha Capellagården på Öland är en så oerhörd tillgång att det kan löna sig att åka dit även från långa avstånd. Och inte minst låta sig förundras över hur denna hantverksskola år från år kan visa så lysande resultat på sina utställningar. Som en bonus kan man sedan också besöka trädgårdseleverna som har sin egen utställning i Capellagårdens Trädgård och örtagård nere i byn.