Cannes kan turism
Det finns vissa turistmål som har en alldeles särskild klang. Här på Öland vill vi förstås gärna att vår ö ska platsa i den kategorin. Med de lokalchauvinistiska glasögonen påsatta så återfinns vi säkert på listan. Böda Sand, Borgholm och Stora Alvaret måste väl ändå ligga ganska högt på listan åtminstone i västvärldens planeringskalendrar för lämpliga turistmål?
Nå, vara hur det vill med den saken, men det finns andra ställen på vår jord, även nästgårds här i Europa, där turistflockarna gärna landar. Dit hör Rivieran med alla dess välkända orter Saint - Tropez, Antibes, Nice, Juan - les - Pines, och kronan av alla Rivieraorter, Cannes.
Redan Bonniers konversationslexikon från sent 1950-tal skriver följande:
Cannes är jämte Nice den av turister mest besökta staden på Rivieran och en mondän badort av första rang.
Om Borgholm skriver samma lexikon: Borgholm är en betydande bad och kurort. Snällt och artigt, men man vågar inte dra till med mondän badort av första rang precis...
Cannes har ett ursprung långt tillbaka i nära nog förhistorisk tid. Under antiken byggde romarna en försvarspost på bergknallen Le Suquet. Längre fram i tiden, under 1 000-talet ägdes markerna av munkarna på Lérinöarna ute i bukten (Sainte-Marguerite och Saint-Honorat). De uppförde en fästning som försvar mot sjörövare. Tornet står kvar än idag.
Cannes förvandling till turistmagnet började i mitten av 1800-talet.
Lord Henry Brougham med dotter Eleanor var på väg till Italien. Året var 1843 och just det året grasserade en koleraepedemi över stora delar av södra Europa. När sällskapet skulle ta sig över floden Var vid Nice blev de stoppade och tvingades vända västerut. Man stannade till vid det då ganska obetydliga fiskeläget Cannes och tog in på värdshus.
Enligt skrönan lär värdshusvärden ha bjudit på en bouillabaisse som var så god att lorden bestämde sig för att stanna i staden för gott. Och när väl det beslutet var taget började han engagera sig i upprustning och byggnation.
Ryktet om Cannes förträfflighet spreds snabbt i dåtidens jetset-kretsar. Hotell och kasinon etablerades och den lilla strandvägen omvandlades till en bred strandpromenad La Croisette. Och, om ni ursäktar franskan le reste est lhistoire.
Cannes är för många synonymt med lyxigt kändisliv och inte minst film. I veckan invigdes den 64:e Cannesfestivalen. När Ölandsbladet är på besök några dagar innan invigningen är preparationerna för denna händelse i full gång.
Vi snubblar över paparazzis och byggnadsställningar utanför hotellpalats och på Croisetten. Det dräller av höga, smattrande klackar och rakade skallar med den obligatoriska (och patetiska) kulturflätan.
Stämningen är hektisk, men Maseratis, Lotusar och Rolls Royce-bilar stannar snällt vid övergångsställena och artigheten flödar även över en turist från bonnvischan på Öland.
Här finns inga fylleskrålande, bakåtvända kepsar, eller det som engelsmännen beskriver som riffraff, som påfluget försöker kränga onödiga, kinesiska plastpryttlar.
Men Cannes är inte enbart filmpalats och brusande folkliv på Croisetten. Staden är inte särskilt stor, cirka 70 000 invånare, och drar man sig bara en tvärgata eller två upp i terrängen finns en genuin småstadscharm med vindlande gränder och en betydlig lugnare puls. Dessutom kostar plötsligt espresson, eller vad det nu kan vara, flera tio-tals euro mindre.
För den badsugne är det bara att kliva ner precis var som helst. Cannes ligger utsmetat längs Medelhavets sandstränder och bara man struntar i hotellens privata badplatser är det lika gratis som på Granudden i Färjestaden.
Vill man vara lite för sig själv, och slippa stadsljuden, är det bara att hoppa på båten till Îles de Lérins. Vi talar om två öar, Sainte Marguerite och Saint Honorat, som ligger 15 minuters båtfärd bort. Båda öarna bjuder på fantastiska bad och natur. Och bäst av allt inga bilar.
På Marguerite kan man besöka fortet där mannen med järnmasken satt fängslad och som numera är ett museum. Över den andra ön, Honorat, härskar fortfarande cicterciensermunkar. Klostret grundades redan på 400-talet och är aktivt än idag. Man kan köpa för övrigt köpa ett utmärkt vin av munkarna om man glömt en pava till picknicken.
Vi måste förstås återigen nämna filmfestivalen världens mest prestigefyllda. Det lustiga med festivalen och här kommer den öländska kopplingen är att den från början var tänkt att förlänga turistsäsongen. Har ni hört det förut?
Nåväl, i Cannes lyckades man.
Idén lanserades av den franske kultur- och undervisningsministern Jean Zay redan på 1930-talet. Zay mördades 1944 av franska fascister milliciens, en paramilitär grupp som stödde Vichyregimen, och fick således aldrig uppleva den första festivalen som drog igång 1946.
Det svenska inslaget i årets festival är ganska magert. Vi har ingen film som tävlar om guldpalmen, men det dräller ändå av svenskar som på ett eller annat sätt är engagerade i något filmprojekt. Och Cannes vore inte Cannes om man inte bjöd på en skandal. Årets första skandal är väl att Frankrikes presidentpar, vägrade att inviga festivalen. Det spekuleras i att det kan beror på att man, utom tävlan, kommer att visa filmen La conquête. Filmen lär vara ett våldsamt lustmord på hur det gick till när monsieur Sarkozy blev president. Han lär vara sur...