Bokrecension: Fränder

Emma Donoghue växte upp på Irland men är bosatt i Kanada. Hon har givit ut flera uppmärksammade och prisade romaner. Hennes berättarkonst är i en klass för sig, hon får språket att lyfta från boksidorna, människorna får liv och nerv.

Recension • Publicerad 5 augusti 2020 • Uppdaterad 7 augusti 2020

Detta är en recension i Ölandsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

I en skönlitterär form ställer hon viktiga existentiella frågor. Här är frågan: hur viktiga är familjebanden. Det sägs att det är vårt sociala nätverk som gör oss till människor. Men är det vår oavvisliga plikt att vårda dessa band mellan fränder?

Noha är 79 år, kemiprofessor vid ett berömt universitet som undervisat åtskilliga studenter. Han är änkeman och barnlös. Han föddes i Frankrike, kom som 4-åring till USA, är bosatt i en av New Yorks finare stadsdelar.

Annons

Han vill resa till födelsestaden Nice, fira sin 80-årsdag och leta efter sina rötter, få svar på frågor han ställt sig. De enda ledtrådar han har är några fotografier tagna av hans mamma på 1940-talet.

Strax före sin avresa blir Noha uppringd av socialtjänsten. En nära släkting, 11-årige Michael, är i akut behov av hjälp. Pojken saknar fast bostad. Noha tar motvilligt med honom och lika motvilligt följer pojken med.

I Nice tar tar de in på ett anrikt hotell. Noha upptäcker att huset döljer hemligheter. Kan svaren finnas i bilderna. Nice rustar inför årets Carneval. De gör utflykter, letar upp människor som kanske minns. Men konflikter uppstår, pojken måste hållas sysselsatt, de känner inte varandras tankar, Michael ett ovälkommet sällskap som kräver ständig tillsyn.

Noha tvivlar på sin förmåga att ta hand om pojken men till slut inser båda att de inte har något val, de måste hitta fram, umgås utan bråk. Bandet mellan dem är skört och kan brista när som helst. Sakta öppnas vägen till samförstånd. Noha inser vad pojken betyder för honom. Efter veckan i Nice ska de återvända till USA. Hur blir det då? Noha för en tyst dialog med sin älskade döda hustru.

Boken sträcklästes, det gick inte att lägga den ifrån sig. Man vill veta mer om Noha och Michael. Översättningen är gjord av Birgitta Wernbro Augustsson som visar att detta är en litterär konstform i sig. Lysande!

Ragnhild Oxhagen