Kroppkakor – en hel vetenskap

KRÖNIKA

– Aldrig att jag äter det där!

Killen jag träffade skrynklade ihop ansiktet som om han sett likmaskar, bitit i en ovanligt sur citron eller precis satt foten i en öländsk, blaskig koskit. Troligen samtidigt.

– Men sluta nu, försökte jag snällt.

Han stirrade fortfarande på föremålet för sin reaktion.

– Det ser ju jätteäckligt ut. Slemmigt, fortsatte han.

– Men det är det inte. Det är gott. Du kan smaka lite i alla fall, sa jag men han lät sig inte övertygas så lätt.

Jag hade presenterat honom för öländska kroppkakor för första gången. Jag träffade killen, som är värmlänning, i januari förra året. Förra sommaren blev det därför dags för honom att för första gången i sitt liv korsa Ölandsbron och ta sina första steg på sydöländsk mark. Han fick besöka bland annat Långe Jan, Ölands Köpstad och Algutsrums marknad, medan jag entusiastiskt gjorde reklam för kroppkakorna som jag tyckte att han borde smaka. Det är ju ändå en del av upplevelsen Öland, men där tog det stopp. Han vägrade.

En sådan kraftig motvilja mot kroppkakor har jag aldrig varit med om innan, men på restaurangen där jag jobbar har jag sett en hel del reaktioner från turister när de smakat vår öländska specialité. Många säger att de ”bara måste” äta öländska kroppkakor nu när de är på Öland. En del gillar det, en del gillar det inte. De flesta orkar äta två eller tre, medan några få beställer in hela fem eller sex stycken. En del petar ut köttet ur skalet och äter bara det. En del är mest intresserade av hur öländska kroppkakor tillverkas och vad som skiljer dem från småländska kroppkakor. För andra är det är en hel vetenskap att bestämma sig för om de vill ha skirat smör, en fast smörklick, lingon, mjölk eller grädde till sina kroppkakor, och i sådana fall i vilken kombination. Ytterligare andra vill diskutera storlek.

– Hur stora är kroppkakorna? frågar en gäst.

– De är ungefär så här stora, svarar jag och visar honom ett mått mellan tummen och pekfingret.

– Men jag menar exakt? fortsätter gästen.

– Exakt? frågar jag och förstår inte riktigt vad han menar.

– Ja, jag har hört att det är nya EU-regler för öländska kroppkakors diameter.

Jag vet fortfarande inte om han skojade med mig eller inte. Själv började jag äta kroppkakor bara för några år sedan, trots att jag är ölänning, men numera äter jag rätten så ofta jag får chansen. Och tro det eller ej, den där killen och jag har varit ihop sedan dess och är sambor nu. Överenskommelsen är att när jag äter kroppkakor hemma så ska köksfönstret vara öppet så att han slipper känna doften av dem. Hittills fungerar det, men jag planerar att omvända hans smaklökar framöver.

Emma Axelsson