Kattens värde måste bli högre
KRÖNIKA
Den är en trogen vän som lyssnar, leker, ger tillgivenhet och dessutom gör nytta genom att skrämma ovälkomna gäster.
Katten har alltid funnits i mitt liv. Redan när jag föddes och kom hem från BB så skrämde jag livet ur våra dåvarande katter eftersom jag skrek så mycket. Och eftersom jag redan då hade katten i mitt liv så är det väl inte konstigt att jag har en förkärlek för detta personliga husdjur. Min nuvarande katt är nu 13 år gammal och vi har levt den största biten av våra liv tillsammans. När vi var små lekte vi tillsammans och nu sitter vi i soffan tillsammans och tittar på tv programmen och delar även säng ibland. Han betyder så oerhört mycket för mig och därför tycker jag det är hemskt att kattens liv är värt så lite i dagens samhälle.
Du kan ju praktiskt taget ”få” en kattunge men en hund ska du betala dyra pengar för. Visst, det finns raskatter som anses finare och kostar omkring samma pris som en hund. Men vad är det för fel på en vanlig ”bondkatt”? Att skaffa sommarkatt är väl något av det hemskaste som finns. Ha en liten bedårande kattunge bara över sommaren och sen lämna kvar den när hösten kommer. Hur kan man göra så? Jag skulle aldrig klara av det, men jag är ju å andra sidan en djurvän. Men för att det här ska kunna ändra på sig så måste kattens status klättra sig upp i samhället.
Varför inte ha kennelklubbar för katter? Och ha uppfödare och vissa avelsdjur? Dessutom borde alla katter som inte ska användas till avel kastreras. Det är ju lättare att hålla hundar ifrån varandra men katter, speciellt utekatter, går ju inte att ha koll på. Och vad sägs om en lag som förbjuder att man får ha sommarkatter? Genom böter till exempel? En följd av detta skulle ju vara att katthemmen får lite mindre katter att ta hand om när hösten kommer, men de lär inte bli arbetslösa för det. Men för att något av det här ska bli möjligt så behöver alla hjälpas åt på sitt sätt.
Genom att ta hand om sin katt och göra det bästa för den. På det viset kan vi förhindra att fler ”oönskade” katter kommer till världen och förhindra att de blir lämnade ensamma. De flesta registrerar inte en katt när de skaffar en eller när det föds nya och därför har vi idag ingen koll på hur många katter det finns i Sverige. Det finns cirka 900 000 hundar som är registrerade så katten lär ligga långt över det.
Min farmor har också en förkärlek till katter. Hennes förra katt var född ett år innan mig och blev ganska gammal, och såklart blir det tomt när de lämnar oss. Men de flesta tyckte att hon inte skulle skaffa någon ny katt eftersom det bara bettyder oro och jobb när man är äldre. När man ska iväg så måste någon se efter katten och så vidare. Men sen fick hon ändå ta hand om en vuxen katt som en familj inte kunde ta med sig när de skulle flytta. Och nu hade hon sällskap igen. Denna katten måste vara en av de mest bortskämda katter som finns. Den har fri tillgång till mat, och då ingår tre olika rätter, och får en massa kel och får vara överallt i huset eftersom den är en innekatt. Så katten hade tur att den hittade min farmor.
Jag tror det är nyttigt speciellt för äldre människor att ha djur. De slipper vara ensamma. De har någon att pyssla om och prata med. Man förvandlar ju djuren till människor i tankarna och det fungerar jätte bra som terapi för oss. Och djuren verkar ju inte klaga de heller. Så varje gång jag hör om katter som har lämnats kvar eller som har en tragisk historia bakom sig så blir jag så arg. För hur kan man göra så mot en kär vän. Precis som alla djur så ger katter vilkorslös kärlek till oss och finns där för oss när vi behöver dem. De litar på oss. Så det är vår plikt att göra allt vi kan för dem, och ta vårt ansvar som människa och kattägare.
JOHANNA ÖSTERBERG
praktikant på Ölandsbladet