Varför dricker ungdomarna i Borgholm?
När man i Ölandsbladets artikel lördagen den 15 mars beskyller Pingstkyrkans (PK) ungdomsverksamhet för att motarbeta kommunens noll-tolerans i alkoholfrågan, angriper man hela kyrkligheten i Borgholm.
Bakgrunden är denna.
Ungdomens Hus i Borgholm ’portade’ i oktober månad i fjol PKs ledare Adam Lennartsson, på grund av att ”ni kräver ingen alkoholtest av era besökare(i PK) och motarbetar därför kommunens verksamhet”. Adam Lennartsson är anställd av Uppdrag Öland – en nystartad verksamhet med arbete bland ungdom som prioritet. Uppdrag Öland stöds av tre frikyrkoförsamlingar, Ölands Missionsförsamling och Filadelfiaförsamlingen i Borgholm samt Brofästets församling i Färjestaden.
Den 11 Januari i år gick Adam tillbaka till Ungdomens Hus för att helt vänligt förfråga sej om han fortfarande var ’portad’. Över telefon fick han där och då en oförskämd utskällning av Jan Åke Johansson, och därmed klara besked att han var inte önskvärd.
Uppdrag Öland har i sammanträde förklarat situationen för Borgholms Kristna Samarbetsråd (BKS) där man är ytterst förvånad att kommunen tillåter en enskild kommunal tjänsteman behandla en betydande samhällsgrupp så kränkande.
Kommunens noll-tolerans är föredömlig och värd beundran. Att påstå att kyrkorna i Borgholm skulle motarbeta denna policy är missvisande, för att inte säga löjligt.
Ungdomens Hus har snart varit i verksamhet under ett år, PK – tidigare namn Café Kronan – har bedrivits i sju år – kyrkorna i Borgholm har funnits i sekler och är kända för sina insatser genom bland annat RIA, LP-stiftelsen, Erik Edins verksamhet för att nämna några.
Uppdrag Ölands verksamhet genom PK är ingen konkurrent utan bör ses som ett komplement till Ungdomens Hus.
Frågan inställer sej;- Vart tar de ungdomar tar vägen som inte ’blåser grönt’ på Ungdomens Hus. Adam vet svaret – dom finner man bland annat nere vid Sjöstugan med en laddning ölburkar. Att inbjuda dem till en varm lokal, till en kompisatmosfär och till samtal bör väl inte bedömas som ’oetiskt eller omoraliskt?’
PKs mission är att hjälpa även dessa. Oss veterligt finns inget kommunalt program för just de som inte klarat testen?
Uttalanden i artikeln vill gärna ge läsaren det intrycket att PKs fredagssamlingar är rena fyllefesterna. Sanningen är att 95 procent av de hundratals besök PK haft är fina skötsamma ungdomar som inte har besvär med vare sej alkohol eller droger. Under höst– och vintersäsongen har två eller tre högt berusade tagits hand om.
Varför dricker ungdomarna? Det kan inte vara främmande för polis- eller sociala myndigheter att drickandet och de sena utetimmarna har sina orsaker. Vissa ungdomar drar sej för att gå hem, helt enkelt. Föräldrarna dricker, grälar till och med slåss, och de unga blir i många fall slagpåsarna när de kommer hem. Vem som helst skulle dra sej för att komma hem till en sådan atmosfär. Här finns en del av roten till alkoholproblemet.
Ungdomar i sådana situationer känner ett behov av värme, förståelse och någon att tala med -och att lyssna till problemen. Att söka hjälpa kan inte anses ’oetiskt eller omoraliskt’ , eller hur ?
Adam – och andra skulle kunna skriva böcker om unga öden i Borgholms kommun, men de kan inte, och de får inte. Vad ungdomen säger i enskilda samtal är sagt i förtroende. Mina kommentarer är högst generella, men där finns tyngd och fakta bakom.
Man kan få det intrycket att det synes alltför lätt för ungdomar att få tag i starka drycker. Tillgången tycks vara obegränsad. Varifrån kommer spriten? Istället för att ondgöra sej över dem som söker hjälpa offren, borde alla krafter sättas in på att motverka vad som ’viskas’ om ute i byarna och kallas ”illegal import” av sprit, samt förbjuda hotell och restauranger att, sommartid på söndagskvällar, sälja sprit för halva priset.
Vid samtal med representanter för kommunen förvånas man över kommentaren ’ vi trodde inte att kyrkorna var intresserade av samhällsfrågor’. I allra högsta grad, svarar vi. Den kyrka som stänger dörrarna till yttervärden har inget existensberättigande. Förutom vad som sagts i ovan om de mångåriga insatserna på det lokala planet, har samhällsinsatser gjorts internationellt. Inom Filadelfiaförsamlingen i Borgholm finns levande bevis för dessa insatser. Per-Olof och Elly Henricsson och Birger och Ingalill Gren – alla nu i 80-årsåldern – har under de senaste 50 åren lagt ner mycken kraft på humanitär verksamhet i respektive Argentina och Tanzania. Skolor och sjukhus har byggts och andra arbeten har startats för att befrämja samhällslivet där. Ölands Missionsförsamling kan rapportera om liknande insatser och allt har skett med frivilliga medel.
Och vi kommer att fortsätta.
Lenn Johansson
Uppdrag Öland