”Turistavgift kan ge negativ klang”
Gammal känner man sig när företeelser från forna dagar upprepar sig i nutid, man blir lite trött av dylikt.
En sorts turistavgift togs ut före Ölandsbron då det på varje såld färjebiljet ingick så kallad hamnavgift. Avgiftens storlek varierade per biljettyp och var tydligt angiven i kronor och/eller ören. En avgift som var direkt kopplad till verksamheten i till exempel Färjestadens hamn i form av löner och kostnader för löpande underhåll.
Turistavgifter har genom åren diskuterats i olika former och forum. Någon har räknat ut att om varje bropasserande fordon betalat 5,00 per resa hade vi utan prut kunnat bygga ytterligare en bro eller tunnel. Problemet 1972 var att avgiften skulle tas ut manuellt i brons båda ändar.
Tekniken har i dag inte bara hunnit ifatt utan med blixtens hastighet rusat förbi det manuellt analoga samhället.
Stockholmarna betalar det, Göteborgarna betalar det så varför skulle inte de, ofta okynnespasserande fordonen genom kameraövervakning bli debiterade trängselavgift. Här då omdöpt till ”Turistavgift”.
Det skulle på inget sätt negativt inverka på turistströmmarna, dock positivt för kollektivtrafiken då flera okynnespendlare insåg fördelarna med länsbussarna.
Att dra igång ett nytt system vid sidan av de möjligheter som i dag finns kan kosta mer än det smakar. En direkt utpekad ”turistavgift” kommer helt säkert att ge samma negativa klang som de gånger vårt kära landskap kallats ”Köland”!
En möjlighet som bara ligger och väntar på att testas är att genom Skattemyndighetens försorg och statistik kunna återföra och återinvestera den ökning, (del av?) av momspengar som turismen ger.
Ett försök som borde vara praktiskt möjligt för så avgränsade turistkommuner som de Öländska och den Gotländska. Ett mer pedagogisk och ”osynligt” sätt än en direkt och diskriminerande ”Turistavgift”.
”Pedagogiska Nilsson”