”Strandskyddet har sparat miljarder åt Sverige”

Klimatförändringarna innebär miljardkostnader för ombyggnad och skyddsåtgärder, men tack vare strandskyddet står vi i Sverige bättre rustade än våra grannländer. På grund av strandskyddet kommer färre hus, vägar och dyra anläggningar vid vattnet att förstöras vid översvämningar och ras.

Sammantaget rör det sig om mångmiljardbelopp som kan sparas. Det är därför svårt att förstå att regeringen förbereder för att urholka strandskyddet. De kommande decennierna kommer vi att märka av följderna av klimatförändringarna. Enligt klimat- och sårbarhetsutredningen ligger över 300 000 byggnader inom områden med hög risk för ras, skred och erosion. Översvämningar kan orsaka kostnader för över 100 miljarder kronor. I vissa delar av landet måste relativt kostsamma investeringar göras snarast för att förebygga stora skador på befintlig bebyggelse, till exempel vid Vänern och Mälaren. Dessa kostnader skulle ha varit mångdubbelt större om Sverige inte haft ett strandskydd, som verkat återhållande på byggandet. Enligt de unika svenska reglerna är det i princip förbjudet att uppföra byggnader de hundra metrarna närmast vatten. När reglerna infördes början av 50-talet, var avsikten att slå vakt om en annan unikt svensk tradition – allemansrätten. Om stränderna bebyggdes ansågs allemansrätten förlora mycket av sitt innehåll, eftersom vi svenskar gärna söker oss till stränder när vi är ute. Enstaka byggnader kan skära av tillträdet till en hel sjö eller udde om de placeras fel.

Ett annat skäl bakom strandskyddet som tillkom i mitten av 90-talet, var strändernas avgörande betydelse för svensk natur. Stränderna har nyckelfunktioner som rastplatser för flyttande fåglar och som viktig miljö för en lång rad hotade växter och djur. Nästan en tredjedel av alla rödlistade arter är knutna till strand- eller vattenmiljöer. Ett starkt strandskydd är alltså mycket väl motiverat både för friluftslivet och för att skydda växter och djur. De förväntade effekterna av klimatförändringarna gör strandskyddet än viktigare. I en framtid där klimatet blir allt varmare, med ökad nederbörd och högre vattennivåer på många håll, utgör varje ny byggnad i strandnära läge en riskfaktor. Stat och kommun kommer i många fall att få betala för förstörda vägar och avloppssystem till följd av ökade översvämningar. Det är stora belopp det handlar om, men vid sidan av de ekonomiska bör man också räkna med att det ibland kan vara fråga om liv och hälsa. Byggnader och arbetsplatser som byggs för nära vatten kan bli potentiella fällor vid ras och översvämningar.

Regeringen gör gällande att den tar klimathotet på allvar. Samtidigt förbereder den ett lagförslag om att ändra miljöbalkens regler om strandskydd. På miljödepartementet skrivs i dagarna på ett förslag som syftar till att lätta på strandskyddet i delar av landet och göra det strängare i andra. En lång rad kryphål som successivt vidgats i domstolspraxis riskerar att föras in i lagtexten.

Det är oroande att regeringen vill mjuka upp strandskyddsbestämmelserna. Även om man tänker sig ett strängare skydd i vissa delar av landet, är avsikten den motsatta på många andra håll. Det finns även stora risker att kryphål uppstår i lagstiftningen. Redan idag delar många mindre nogräknade kommuner ut olagliga dispenser i en sådan mängd att kontrollen släpar långt efter. Antalet dispenser har ökat med 40 procent på tre år och länsstyrelsernas tillsyn bedrivs sporadiskt visar utredningar. Det innebär att det finns ett stort mörkertal när det gäller såväl svartbyggen vid stränderna som olagliga kommunala bygglov.

Den eskalerande misstolkningen av reglerna i kommunerna och en försvagad lagstiftning får även orättvisa effekter för dem som följt lagen och byggt ovanför strandskyddsgränsen. De får nu allt oftare se grannarna bygga för deras utsikt nere vid strandkanten. Glidningen i laglydigheten sänker fastighetsvärdena för dem som byggt lojalt med strandskyddet och sparat stränderna.

Det är som en skyddsvall brustit i dispensgivningen. Det är bra att man gör något åt reglerna, eftersom de inte fungerar tillfredsställande idag. Det främsta problemet är emellertid kommunernas felaktiga tillämpning av reglerna, inte reglerna i sig. Det stora exploateringstrycket ställer oerhörda krav på att en ny lagstiftning blir tydlig och robust och att tillräckliga resurser finns för att gripa in när det går fel. I ena vågskålen ligger våra favoritpromenader och enastående ekologiska värden. I andra vågskålen ligger möjligheten att få bygga hus 100 meter närmare stranden, med de risker det innebär. Vi bör tänka efter noga. Annars är risken stor att vi får betala dyrt den dag klimatförändringarna sköljer över våra stränder.

Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen

Kjell F Olsson, ordförande Naturskyddsförbundet Kalmar län