Insändare: ”Rest In Pieces Liljas”
Liljas är ett begrepp, och har liksom alltid funnits i staden. Tusentals nöjda Volvokunder har hämtat ut en bil på Liljas Bil i Borgholm sedan Gösta Lilja invigde den nuvarande lokalen den 30 augusti 1946. Med på invigningen var den dåvarande Kronprinsen Gustaf Adolf som dagen till ära anlände i samma Cadillac Series 70/75 Fleetwood V8 Sedan av 1939 års modell som ganska exakt en månad senare skulle hamna i ett vattenfyllt krondike på den dåvarande Södertäljevägen och ge upphov till namnet ”Kungens Kurva”.
Det finns nog inte en enda ölänning som inte har egna minnen och erfarenheter av Liljas Bil AB i Borgholm, och så har även undertecknad. Det var här jag som barn på 70-talet såg de nya Volvobilarna för första gången. Det var här jag på 80-talet gjorde min praktik och sedermera tillsammans med min jämnåriga kusin fick sommarjobb efter avklarad gymnasial Fordonsteknisk-Verkstadsmekanisk linje på Borgskolan i Borgholm – också denna nedlagd och flyttad till Kalmar för övrigt. Jag minns med stor värme alla ”gubbar” ur den gamla goda stammen som fortfarande arbetade på Liljas då. Herregud vad roligt, lärorikt, och värdefullt det var för två 18-åriga pojkvaskrar att få jobba ihop med dessa goa gubbar. Det är ljuva minnen som jag fortfarande plockar fram då och då.
Men detta skiter ju förstås Liljas nuvarande ledning i. Liljas nuvarande ledning verkar nämligen inte ha någon som helst respekt mot vare sig orten eller för företagets anrika historia. Ännu mindre för företagets anställda eller dess lojala och väl inarbetade kundkrets! Sveket från dem i Liljas styrhytt är totalt oförlåtligt. Speciellt när man som en billig förklaring bara hasplat ur sig en fabel om att Borgholm ”inte nådde upp till den nivå som krävdes”… Eller var det månne sin egen ambitionsnivå eller sin egen framförhållning som företagets ledning syftade på här? Jag menar, för så sent som för ett år sedan så pratade man om att sätta spaden i marken vid Triangeln. Helst innan årsskiftet.
Sedan ångrade man sig och skulle stanna kvar i de nuvarande lokalerna, och strax därpå kom alltså dödsstöten. Istället för en spade i marken så fick man i Borgholm endast en kniv i ryggen. Då hjälper det liksom inte att Liljas nuvarande ledning lägger huvudet litet på sned, försöker se medlidande ut, och djupt beklagar det inträffade. Det blir lite grann som att be om ursäkt när man har fisit; Det luktar skit likt förbannat!
Öland blir helt amputerat, sin Liljashistoria till trots, och det finns nog inte en enda ölänning som på fullt allvar tror på att orter som exempelvis Nybro, Tingsryd, och Emmaboda - bättre skulle uppnå denna magiska nivå och därmed vara mer lönsam eller mer värd att satsa vidare på. Pluspoängen lär ju heller inte hagla in när Liljas nuvarande ledning väljer att framställa Ölands lokala tidning som ett problem för sin omgivning, då denna enbart utför sitt jobb. Det finns ett i sammanhanget passande ordspråk som Liljas nuvarande ledning kanske borde ta till sig; ”Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa det”.
Allan Olofsson
