Överenskommelse med slagsida
Det hade Löfven inte behövt göra då Sjöstedt hade röstat för Löfven i vilket fall som helst. Nu blev resultatet ett brott mot ingånget avtal. När kommer nästa avtalsbrott?
Vad herrarna kommit överens om är höljt i dunkel och kommer säkert att så förbli. (C) och (L) accepterade från sitt inmålade hörn. Partierna skulle självklart åtminstone protesterat, rätteligen dragit sig ur avtalet., trots prestigeförlusten. Det bådar inte särskilt gott inför fortsättningen.
Det var själva essensen, kittet, i fyrpartiavtalet, som Löfven smulade sönder trots skrivningen i avtalet att Vänsterpartiet inte skulle ha något inflytande under mandatperioden. Det skulle ju också gälla SD. Detta var (C):s och (L):s paradargument inför sina väljare. Argumentet upprepades vid varje framträdande. Löfven påstår komiskt nog att avtalet ligger fast?
En samlad allians hade kunnat föra mer av borgerlig politik. (C) och (L) hade krävt att SD skulle neutraliseras. Det hade gått att genomföra för förhandlingar hade det aldrig blivit tal om. ( Inom parentes kan nämnas att alltfler borgerliga väljare anser att beröringsskräcken visavi SD gått över anständighetens gräns)
Nu har Löfven öppnat dörren på vid gavel för (V) som kan påverka i bland annat kultur, energi, försvar och kriminalpolitik med mera, alltså i frågor som ligger utöver avtalet. Jan Björklund (L) har viftat bort ett troligt vänsterinflytande, käck som en landsstormsfurir, med orden " Det kan riksdagen bara rösta ner".
Då krävs stöd av SD, och då finns det tydligen inga samvetsbetänkligheter från hans sida. Vad är det för konsekvens i det? Att utestänga både (V) och (SD) hade kunnat bli ett framgångsrecept. Nu har överenskommelsen fått en rejäl slagsida som sänder ut dåliga vibrationer inför den nya mandatperioden.
Håkan Strålenstam, (M)
