Om Pingstkyrkans nattcafé
Fredagen den 7 dec 2001 startade nattcafeet i Borgholms Pingstkyrka. Hela hösten hade staden plågats av bråk, oväsen och skadegörelse., och krismöten hölls av berörda myndigheter. Då togs intiativet av pingstförsamlingen, att upplåta cafevåningen, och bjuda in ungdomarna på fredagskvällarna. Första kvällen inbjöd man personligen, och fick 30 gäster. Sedan dess har det fungerat varje fredagskväll, med kortare uppehåll för jul-och sommarlov.
Under denna tid har såväl polis som socialarbetare gjort besök, och varit positiva till verksamheten. Man påstod till och med att det blivit lugnare på stan. Föräldrar har tittat in och varit tacksamma över att veta var deras ungdomar håller hus. Utbudet har varit enkelt, men ungdomarna har varit glada över den lugna miljön och frånvaron av stressande aktiviteter. Medeltalet besökare har varit cirka 30 per tillfälle, och år 2002 hade 24 av 28 elever i klass 8 varit i nattcaféet.
Det fyllde alltså ett behov. Församlingen har bjudit på lokal, fika och medarbetare. Det finns eldsjälar som satt till hundratals timmar på obekväm arbetstid, utan ett öre i ersättning. Äldre medlemmar har bakat bullar , borgholmsbor och sommarölänningar har givit kontanta gåvor. Vid två tillfällen har man ansökt och blivit beviljade stöd från Bankstiftelsen. Intresset från Kommunen har emellertid varit svalt, men den 14 oktober 2004 utbetalades 2 000 kronor till verksamheten. Från och med september 2007 finns en anställd ungdomsledare, som Missionsförsamlingen och Pingstförsamlingen finansierar tillsammans. man har också öppnat ett konto, Uppdrag Öland, där alla som känner för verksamheten kan vara med och stötta ekonomiskt.
Det finns mycket som skulle kunna berättas från sex års verksamhet. Misshandel som avstyrts, utslängda ungdomar som fått en fristad, hungriga fått mackor, akterseglade fått skjuts hem, förtroenden som givits och hjärtan som lättats. Kärleken till ungdomarna har varit påtaglig, och många kramar har utväxlats vid möten ute på stan. Ungdomarna ses som vänner, och de har i de flesta fall uppträtt väl och följt ordningsreglerna. Men i dagarna uppdagas den hemska sanningen: Någon har blivit insläppt som inte varit spik nykter! Detta föranleder Ölandsbladet att skriva en hel sida ”Kritik mot pingstkyrkan” väl kryddat med skvaller och obefogade påstååenden.
Vore det inte bättre att intervjua ungdomarna själva, än gå ut med hotfulla angrepp från någon som inte gillar verksamheten? När blev kommunen huvudman förr denna alltigenom självfinansierade och frivilliga verksamhet? Hela artikeln håller så låg kvällstidningsjournalistik, så den är inte värd att bemöta. Men ett yttrande är värt att notera: ”Risken är att ungarna sitter hemma och festar, och sen går de till Pingstkyrkan och har den som värmestuga”. Skulle det inte sitta väl med nolltolerans i hemmen?
A Haglund