”Liten gumma vill ha gatlykta”

Det var en gång en liten, liten gumma, som bodde med sin lille gubbe i den stora staden på andra sidan ölandsbron. I huset där de bodde sken solen in på dagen och järnspis och kakelugnar spred värme och ljus på kvällen. Tidning och post kom ända fram till det lilla huset. All service fanns runt den lilla, lilla gumman. Gatlyktor och affärers neonljus tävlade om att lysa upp den mörka vinternatten.

Trots allt det goda längtade den lilla, lilla gumman till sin barndomsby på Öland. Och tänk en dag sålde kommunen tomter på precis där den lilla, lilla gumman drömt om att bo. Den lilla gubben tyckte att nu skulle gummans önskan gå i uppfyllelse. Han jobbade hela dagen i den stora staden och snickrade varje ledig stund på deras nya hem. De njöt av friheten på allvaret och sundet som ändrade utseende efter väderlek. Den lilla, lilla gumman lärde sig till och med att uppskatta blåsten som ibland nästan lyfte henne och hennes fyrbenta vänner från marken, när de var ute på promenad. Brevlådan och servicen fanns längre bort men vad betydde det.

Det var bara en sak som bekymrade den lilla, lilla gumman. Varje kväll var hon tvungen att ta sina fyrbenta vänner på en promenad. När snön låg vit på marken eller stjärnor och måne spred sitt vidunderliga sken var det bara ett stillsamt nöje att traska omkring i den slumrande byn. Men oftast var det mulet och svart. Den lilla, lilla gumman försökte prata med de fyrbenta vännerna om det inte skulle räcka med en hastig promenad i trädgården. Men det var inte tillräcklig, ttyckte de. Så den lilla, lilla gumman fick ta på sig och sina vänner reflexväst och sätta pannlampa på huvudet och ut i den svarta natten. Trots att den lille gubben gjort allt för att lysa upp inne och ute var det lite besvärligt. Så han frågade kommunen om de inte kunde få en gatlykta. Men det var ont om pengar och önskan sattes i en pärm. I den skulle de titta om det blev pengar över.

Tiden gick och gick. En lördagsmorgon läste den lilla, lilla gumman i Ölandsbladet att staden på ön har en strandpromenad, där ville kommunen ville sätta upp lyktor. Den är mörk och farlig. Speciellt under sommaren då dagen är lång och natten kort. Och inte vill den lilla, lilla gumman att det ska hända de besökande på ön något ont. Men det kan inte hjälpas att hon tänkte, att farbröderna i kommunen, skulle kunna sätta lyktorna vid strandpromenaden lite glesare så att en lykta kunde komma upp på hennes gata. För även den lilla, lilla gumman uppskattar trygghet, säkerhet och trivsel.

”Funderande” gumma