Kommunsammanslagning Borgholm-Mörbylånga?
Sydöland hade fram till slutet av 60-talet sin egen kommun, Ottenby kommun. Politikerna fanns centralt. Närheten till de boende var viktig. Viljan och möjligheterna att utveckla bygden var stor. Där man bor vill man känna trygghet och veta att skattepengarna ger utdelning på bästa sätt. Pengar sparades till lite större projekt bland annat till en blivande liten simhall. Ottenby kommun var en mycket trivsam plats att bo på.
Så uppgick Ottenby i Mörbylånga dåvarande kommun. Ottenbys pengar gick in i Mörbylångas och ett nytt fint bibliotek byggdes i dess centrum och någon simhall uppfördes aldrig i Södra Möckleby. Mörbylånga blomstrade och sydölänningarna fick en ny centralort. Från den gamla kommunen försvann bland annat affärer, postkontoret och banker. Men Mörbylånga hade ett rikt utbud på service med bokhandel, tryckeri, järnhandel, färghandel, flera banker och ett systembolag för att nämna några. Den forna Mörbylångas Enhetsskola, numera Skansenskolan, var en rosad och omtalad nyhet i Sverige. Mörbylånga var södra Ölands centralort.
Så sammanslogs den rika Mörbylånga kommun med Torslunda kommun och därmed växte ytan i den gemensamma kommunen rejält. Genom bron till Kalmar började Färjestaden växa. Från att hela Öland varit ganska genuin med bofast befolkning sedan generationer och med en mindre inflyttning till tätorterna från andra platser, så började inflyttningen till Färjestaden växa och bli en förort till Kalmar, de inflyttades centralort.
Idag är Färjestaden den stora gemensamma centralorten med allt fler innevånare. Alla med stora krav på sin ort. Mörbylånga har tappat sin glans och de flesta affärerna är borta. I Degerhamn har Alungården, traktens äldreboende, lagts ner trots protester och trots att det bor många äldre i området. Att resa söder ut, när det finns en bro till Kalmar är ingenting, som lockar kommunens norrboende och kraven på orten blir bara större och större. Vem bryr sig om vad som finns söder därom? Där bor det mest sommarölänningar. Men är det t.ex. miljömässigt försvarbart att alla söderifrån måste åka till Färjestaden för att handla eller hälsa på sina anhöriga, som numera bor på Äppelvägen? Vem vill då flytta söder ut trots lockande naturområden, olika aktiviteter, föreningsliv och ett stort intresse för utvecklingen av Sydöland? Dessa livsrum väger lätta i sammanhanget.
I denna förändring från mindre till allt större kommuner blir avstånden till ytterorterna bara längre och längre och dessas skattepengar är inte så viktiga. Kommunernas vilja för samhällets omsorgstagande och utveckling avtar ju längre bort från centralorten man kommer.
Nu undrar säker alla som bor längst upp på norra Öland och de som bor i södra änden hur framtiden kommer att se ut, om Mörbylånga och Borgholms kommuner slås ihop? Med den utveckling vi sett sedan 60-talet, så är oddsen för satsningar i ytterområdena inte så stora. Kommunpolitikerna kommer att ha fullt upp med de växande tätorterna och de krävande nyinflyttade innevånarna. Det är ju där skattepengarna flyter in. Att samarbeta mellan kommunerna är ett måste. Men sammanslagning?
Alunsson
