Insändare: ”Vi placerar hellre våra barn i grannkommunen!”
Det som inte lyfts fram är läroplanen, att årskurs sex enligt denna hör till mellanstadiet, och att det rimligen borde vara en pedagogisk tanke att hålla årskurs 4-6 samman. Man borde kanske tittat på den nya läroplanen och dess konsekvenser, innan man började lägga ned skolor, bygga om och flytta elever? Huruvida kommunerna generellt är möjliggörare av en likvärdig skolgång blir också åter högaktuellt, och tanken om att skolan åter borde förstatligas är ju inte långt borta.
Det som inte heller lyfts är pedagogernas åsikt i frågan – rimligen är det de inom professionen som bäst kan bedöma var eleverna får bästa förutsättningarna. Elevernas synpunkter är förvisso viktiga, men den som själv minns hur det var att vara tolv, kanske kan tänka sig att friheten i Borgholm och möjligheten att ge sig ut på ”utflykter” säkert lockar mer än att gå kvar i samma skola som man gjort i sex år. I en seriös diskussion är ju det dock inte rimligen ett tungt vägande argument. Ingen vet ju heller vad trygghetsupplevelsen blivit för eleverna om de istället gått kvar. Har man jämfört siffror för samma elevgrupp när de gick i femman? Det kanske kunde ge en liten vägledning i den frågan.
När pengar försvinner ur kommunen för att föräldrar väljer att placera sina barn på "andra sidan gränsen", kan man kanske också kan ta sig en funderare kring hur många som gör detta för att få ha sina barn i årskurs 6 på mellanstadiet? För egen del kommer den avvägningen att göras, definitivt, och jag vet att fler gör den, ibland så tidigt som vid val av förskola.
På likvärdigt avstånd finns alternativ, i grannkommunen, där mellanstadiet är just ett sådant.
Förälder på östra sidan
