Insändare: ”Vi måste ha ett hållbart fiske”
Det är svårt att hålla fingrarna i styr när man läser insändaren. Engström, numera programdirektör för MSC, vill naturligtvis att allt ska vara märkt med det märke som hon företräder. I Kalmar län är det endast sill/strömming som kan MSC-certifieras. Övriga arter är inte inom biologiskt säkra gränser eller okvoterade. Hur ska den vanliga konsumenten kunna veta detta?
För det öländska fisket kan jag med ganska stor erfarenhet säga att konsumenterna är glada över att någon period på året kunna köpa färsk fisk, med eller utan märkning likasamma.
I mitten av 1980-talet förbjöds drivgarnsfisket efter lax och båtarna skrotades för att rädda den vilda laxen och för att skydda tumlare. I början av milleniet förbjuds fiske med drivlinor och krok för att rädda den vilda laxen. I år kommer Havs- och vattenmyndigheten med länsstyrelser som ivriga påhejare att förbjuda fiske i ett stort område (från Hoburgen ner till Bornholm och upp till Ölands södra udde) för att rädda tumlare. Som yrkesfiskare under många decennier undrar jag vilka tumlare det är som man ska rädda. I fjol nödstoppade EU torskfisket i östra Östersjön. En bifångst (fås som bifångst i fiske efter andra arter) om 20 procent torsk är tillåten. Krisen är ett faktum.
Det är viktigt med hållbara fiskbestånd i Östersjön, men det verkar som om politiken med vidtagna åtgärder inte har träffat målet eller bommat totalt. Laxen är nere i Östersjön och äter upp sig om man vill eller inte, sedan ska den upp i älvarna och leka igen, men då vill det till att den kommer upp så att inte ett kraftverk stoppar dom. Övriga fiskarter som vi fiskar i området påverkas till största delen av säl och skarv samt miljöpåverkan.
Vad Kalmar län och Östersjön behöver är en riktig sälförvaltning och ett yrkesfiske som kan känna framtidstro. Vi är matproducenter som fångar fisk till humankonsumtion, med eller utan märke. Yrkesfisket vill ha hållbara fiskbestånd, som vi kan ha ett bra uttag ifrån.
Kalmar läns politiker bör verka för en fungerande sälförvaltning och för att yrkesfisket ska ha möjlighet att behålla sina företag och inte, som diskuteras nu, att skrota ut den lilla flotta som finns kvar. Fiskar inte svenska fiskare sin andel av tilldelade kvoter kan ju alltid något annat EU-lands fiskare fiska. Vad vi vinner på detta är tomma och ödsliga hamnar som kanske blommar upp några veckor på sommaren.
Vi måste ha ett hållbart fiske och önskar en fungerande politik som beslutar om adekvata lösningar på de problem som finns. Från yrkesfiskets sida är situationen glasklar – det finns för mycket säl, för mycket skarv och för mycket miljöförstöring. Åtgärder brådskar!
Tore Johnsson, Vice ordförande Sveriges Fiskares PO (SFPO)
