Hurra vad vi är bra

Debattinsändaren ”Vi kraftsamlar alla resurser i länet” från landshövdingen i Kalmar län och regionförbundets ordförande väckte minnen från skolböckerna där regeringen framställdes som den som styrde i landet. Sådan var också tonen när ”Centralkommittén” yttrade sig eller den berömda signaturen ”Kommentator” i Pravda.

Liknande tongångar hördes från DDR, som Sverige var bland de första att erkänna och som länge förblev vårt Älsklingstyskland. Detta Östtyskland var lika småborgerligt också – ingenting skulle ändras, allt skulle bevaras – tills demonstranterna skanderade ”Det är vi som är folket”.

Naturligtvis vill politiker gärna ha eller behålla ett större ansvarsområde. Det är också anledningen, skulle jag tro, både till den totala tystnaden om en ny regionindelning genom ett delat Kalmar län. Allt ska bevaras. Men också till det samtidigt framlagda förslaget från våra lokala politiker om att göra Öland till en kommun.

När man färdas norrut i länet blir man snart varse hur mycket annorlunda den norra delen är än den södra. Den norra har sin naturliga anknytning till ”köpingarna” – Linköpings universitet och Norrköping som snart är på väg att växa till den ”fjärde storstadsregionen” i Sverige. De talar inte kalmaritiska heller.

Den södra länsdelen, som länge varit ett eget sjukvårdsområde, hör egentligen mera ihop med Växjö universitet, vilket den tynande Högskolan i Kalmar också har insett, och således Kronobergs län. Båda befolkas av rediga smålänningar.

Men det hörs inte ett skit om det. I stället denna debattinsändare som väcker minnen från sovjettiden. Vi bodde i Härnösand på 50-talet och hade förmånen att träffa Sven Vallmark. Han översatte Boris Pasternak och Solsjenitsyn men var också DN:s och SR:s öra mot öster, precis som konsul Petri i Växjö var det mot Nazityskland under kriget.

Därför är de lokala politikernas utspel om en folkomröstning på Öland också en vansklig risk. De jämför Öland med Bornholm som har en helt annan struktur. Öland är långsträckt. Så jämför i stället hur Kalmar kommun skulle se ut om den blev lika utsträckt. Den skulle bilda en smal kil på några mils bredd ända till Alvesta.

Besparingarna som man skryter med skulle också snart ätas upp av odemokratiska avstånd och ökade resebidrag både till tjänstemän och de ”folkvalda”.

”Tro lilla hjärta, än finns det hopp …”

Erich Schwandt