”Har anhörigvårdarna glömts?”

Öppet brev till socialchef Agneta Thomsson

och Mörbylånga kommun

Är en av de många anhörigvårdare som kommunen har stor nytta av. Min fråga gäller, när skall kommunen inse vad nytta vi gör? När Anhörig 300 kom till kommunen år 2000 blev vi uppmärksammade, det ordnades trevliga aktiviteter för oss, då kände vi oss behövda. Sen tog väl pengarna slut som vanligt och allt rann ut i sanden.

Nu har ju Britt Johansson fått en halv tids tjänst, för att försöka ordna något för oss igen, men hör och häpna, hon får sluta i april månad, vad innebär då detta igen för oss? Vi får flyta omkring igen som ”skeppsbrutna” vårt egna värde sjunker åter till noll. Är det så bra att kommunen först anställer en Anhörigsamordnare, som tar upp något som har legat nere i flera år sedan får sluta, för att Projektpengarna tar slut för den här gången igen. Hur tror ni det känns för oss? Ni invaggar oss i en falsk trygghet, för det går ju att göra med oss precis som ni vill huvudsaken att ni kan dra in pengar på oss.

Vet ni överhuvudtaget hur vi känner oss, vi är bundna till våra anhöriga av lojalitet och inte minst av kärlek. Vi kan aldrig känna oss fria en endaste dag, för att kunna uträtta något som är viktigt för oss själva, för att känna ett egenvärde som människa. Det måste finnas avlösar service för oss! Vad kan kommunen gör för att vi skall må bra? Vi behöver Trygghet i vår omvårdnad! Vart tog dom 8 timmarna som vi var berättigade till? Och hur kommer Hemtjänsten att se ut i framtiden?

Anhörig