”First we take Mörbylånga – then we take Borgholm!”

Denna travestering av titeln på en sång av Leonard Cohen åskådliggör på ett utmärkt sätt de farhågor jag känner inför en sammanslagning av de två ölandskommunerna till en.

Under en lång tid har jag iakttagit utvecklingen i Mörbylånga kommun, där politikerna lett en utveckling vilken fullständigt kvävt bygden utanför Färjestads-området. Vill vi nu ha en liknande utveckling i Borgholms kommun? Själv tycker jag det vore en katastrof. Ett ”levande Borgholm” måste försvaras med näbbar och klor. Om man vill fortsätta att vara en attraktiv semesterort, kanske med ambitionen att förlänga turistsäsongen, måste en aktiv centralort behållas till varje pris. Att flytta kommunal förvaltning till Färjestaden skulle bara utgöra den första spiken i kistan, sen skulle flyttning av andra verksamheter komma som brev på posten – om nu den (posten) får vara kvar, vilket är tveksamt.

Man kan kanske hävda att det är en trend att slå samman små kommuner, men jag kan på rak arm erinra mig åtminstone två (finns säkert fler) som på senare tid gjort tvärtemot, nämligen Knivsta och Trosa. Och detta just av anledningen att man inte fick gehör för lokala synpunkter då befolkningskoncentrationen fanns på annat ställe. Så blir det helt naturligt när en majoritet – utan hänsyn och med enbart egna intressen för ögonen – kör över en minoritet. Ett utmärkt – men fruktansvärt – exempel på detta är behandlingen av Systembolaget i Mörbylånga. Från Färjestaden till systemen i Kalmar är det c:a 10 minuter med bil. Vad tar det från till exempel Grönhögen till Färjestaden? Men, sådana argument spelar ingen roll om en hänsynslös majoritet ser något att vinna för egen del. Ett exempel som manar till eftertanke!

Läste med glädje Rolf Nilssons krönika (4/10)och Birgitha Lindgrens insändare (9/10), bägge i Ölandsbladet. Kan bara hålla med. Som de bägge påpekar finns redan ett forum för samverkan mellan kommunerna, Ölands kommunalförbund. För varje kommunal verksamhet bör man se om man har gemensamma mål, och fördelar att vinna, i så fall kan samarbete mycket väl etableras. Det viktiga är att man är överens om att bägge kommunerna har samma makt, och inte att en eventuell större folkmängd i den ena skulle ge större makt över besluten. Här några exempel på områden där samverkan är önskvärd, och några exempel på motsatsen:

• Räddningstjänst: samarbete i kommunalförbundet existerar redan. (Har dock en känsla av att Färjestaden – vilket styrker mina farhågor – vunnit mest på detta samarbete).

• Näringsliv: diskuteras redan, borde vara gynnsamt.

• Miljö/byggnad: mycket tveksamt, ser inte vad man kan vinna

• Äldrevård: Aldrig! Tänk om min gamla mor efter att ha levt större delen av sitt liv i Borgholm skulle förvisas till ett äldreboende i Färjestaden! Hemska tanke.

• Skolväsende: Aldrig! Om jag förstått det rätt har Mörbylånga en centraliserings-ambition, medan Borgholm så långt möjligt vill behålla de små skolorna på landsbygden (om än inte in absurdum).

På detta sätt kan varje gren av den kommunala verksamheten analyseras och diskuteras utan att man för den skull slår ihop kommunerna. För mig känns det som om många ser kommunsammanslagning som ett självändamål, utan att stanna upp och tänka på de praktiska konsekvenserna. Jag förstår inte heller vilka fördelar man kan se i en sammanslagning:

• Kommer kommunalskatten att minska? Uteslutet, var har det hänt?

• Kommer kommunal förvaltning att minska? Inte, bara flytta till Färjestaden. (Oavsett vilka fagra löften om ”delad” förvaltning som kommer att ges, tro inte på dem för en enda sekund! Vid första bästa tillfälle där en prioritering måste göras, blir det inte Borgholm som går segrande ur den diskussionen).

• Får vi närmare till beslutsfattarna? Inte, från norra Öland är det närmare till Borgholm än till Färjestaden.

• Kommer det att underlätta för turister? Hur då? I linje med vad Birgitta Lindgren skriver, är inte den kommunala strukturen det första jag tittar på när jag väljer semestermål. Visa mig den turist som gör det……

Det har förvånat mig att politiker och tjänstemän i Borgholms kommun så tveklöst accepterat tanken på en sammanslagning (dock ett lysande undantag: Lisbeth Lennartsson! Räkna med åtminstone en ny röst i nästa kommunalval!). Ett otal flummiga argument har framförts, till exempel: ”Det är ofrånkomligt”, ”Det är det bästa”, ”Ju fler vi är, ju starkare blir vi”.

Men tänker man efter är det kanske inte så konstigt med denna acceptans, vad ser man framför sig? Jo, en genomförandetid (5-10 år?) fylld av ständigt konfererande på det ena konferenshotellet efter det andra. Eller, varför inte några uppmuntrande studiebesök för att svetsa samman grupperna innan genomförandet. Var det inte någon sammanslagning mellan två små kommuner i södra Thailand som betraktas som lyckad? Jag vågar inte ens tänka på vilka kostnader detta skulle medföra!

Är de åsikter jag framför här ”politiskt inkorrekta”? ”Bakåtsträvande”? Må så vara, men det som styr mig är min starka önskan att behålla ett ”levande Borghom”, åtminstone på dagens nivå, helst utvecklat. Ett Borgholm där det finns affärer med öppet året runt. Där man kan få ett mål mat på restaurang hela året. Ett Borgholm där jag kan handla på Systembolaget även i november. Där man ser folk på stadens gator även en kall vinterdag. Ett Borgholm med så få ”gråpapper” i skyltfönstren som möjligt. Vad anser andra som har ett intresse av Borgholm? Till exempel Cityföreningen? Är det OK att specialaffärerna flyttar till Ölands köpstad, och att sommar-Borgholm fylls av ännu fler affärer med billiga indiska kläder eller rent skräp? Ska vi stillatigande se hur våra ”folkvalda” kastar oss in i detta äventyr? Hjälp mig att behålla ett Borgholm att leva och trivas i!

Jan-Olof Olsson, Borgholm