En röd tråd i motståndet

Ölänningar verkar ha en nedärvd misstro mot folk och lösningar från andra håll. Är dom från grannsocknen, från stan eller till och med från fastlandet så finns det all anledning till oro och beredskap. För att inte tala om Ölänningar från södra Öland om man är uppväxt på norr och tvärt om. ”Dom tog våra flickor och slog oss i fotboll, dom är inte som vi” känns som ursprunget i någon form av blockering.

Det är en instinkt till försvar mot allt nytt och främmande utifrån. Ett naturligt sätt att reagera för att överleva under de tuffa förhållande som rått för de flesta Ölänningar genom alla tider. Många valde att utvandra för att söka lyckan i Kalmar, Stockholm eller Amerika. En del kom tillbaka med nya pengar och insikter som lyfte livet för dom själva och hela Öland. Men det gamla består om man lyssnar till motståndsrörelsen. Grannen Jante bor kvar i huset nästgårds där man växte upp.

Ett förtroendeuppdrag i politiken är ett uppdrag av folket i val och inget jobb med lön tillsvidare. Lyft blicken och tänk tanken. Jag kanske ska lämna över till det nya. Det finns yngre förmågor där ute som kan leda en ny Ölandskommun. Det finns säkert nya lösningar som jag själv inte har tänkt på trots alla år på viktiga uppdrag. Sug på det en stund.

En ny Ölandskommun gör det dessutom svårare för allehanda missnöjespolitiker att bli invalda i fullmäktige. Ingen kan väl tro att flera hundra överklaganden, onödiga omröstningar och korkade utspel i största allmänhet berikar demokratin. Det späder bara på politikerföraktet, kostar en massa pengar och skrämmer goda krafter att avstå politik. Den typen av narcissister klarar sig Ölands politik väldigt bra förutan. Klipp den delen av den röda tråden nu och för alltid.

Det finns inget demokratiskt underskott och det kommer heller inte att uppstå med en Ölandskommun. Debatt och beslut finns ett mejl och musklick bort. Problemet är att intresse och tid saknas för de flesta vanliga medborgare. Hur många mellan arton och femtio kan nämna namnet på en enda kommunpolitiker på Öland. Förutom nyss åsyftade pajaspolitiker förstås.

Det som får vanligt folk på fötter i lokala politiska frågor är hot om nedlagda skolor, flyttade vårdcentraler och omlagda riksvägar. Det är bra och berikande för demokratin. Och det vi själva inte ser och förstår det bevakar en väl fungerande lokalpress.

Men en sak är säker, möjligheterna att lyssna och göra rätt är bättre i ett större sammanhang med politiker utan personliga band och bybojor. Politiker i en större kommun med proffsiga tjänstemän, med starkare ekonomiska och kompetensmässiga resurser, kan bättre möta den utmaning som finns i all offentlig verksamhet framöver. Det gäller skolor i norr så väl som gatubelysning och VA i söder.

Kommunal kärnverksamhet är i sin leverans lokal som motståndarna säger. Den sker här och nu. Ofta bättre i mindre organisationer där inblandade parter känner varandra med personliga band. Jämför storstadens personalcirkus med hyrläkare och nya ansikten för de äldre i omsorgen varje dag. Det vill vi självklart inte ha i en ny Ölandskommun. Men det är inte samma sak som två små kommuner ställda mot en ny och lite större på Öland. Vore det så sker allt bäst på bynivå där den röda tråden har sin början.

I det perspektivet är det kanske lättare att förstå varför en något större kommun är bättre än två väldigt små. Märk väl, vi talar fortfarande om en inte särskilt stor kommun. Snarare det motsatta. En fortsatt liten kommen men i så fall en av de större i en befolkningsmässigt liten och sårbar region i sydost.

Samarbetet i Ölands kommunalförbund har i alla tider tyngts av strider mellan kommunernas ledare om budget, styrelseposter och en turistorganisation med ständiga chefsbyten som ingen vill betala för. Inget att lyfta fram som en förebild för utökad gemensam verksamhet och det vet alla som suttit där. Ytterligare en bit av den röda tråden som nu förtigs i valpamfletterna till allmänheten.

Det går inte att i detalj räkna på vad en ny Ölandkommun kostar i kronor och ören. Att slå samman kostar en del sant så, det kommer att ta tid att avveckla övertalig personal enligt lag och avtal.

Men se till den långsiktiga ekonomiska verkligheten. En chef av varje sort i alla verksamheter, inte två. Mindre politisk organisation och mindre administrativ överbyggnad på alla områden från teknik till skola. I en liten kommun på tjugofemtusen gör det stor skillnad. Sannolikt 5–10% av kommunernas gemensamma omslutning, femtio till hundra miljoner per år över tid när det nya har satt sig. Ett högst rimligt mål för alla fusioner som genomförs fullt ut.

Men så har inte SKL-experterna sagt i sin utredning. Självklart inte, dom lever på att fortsätta utreda så alla blir nöjda. Inte på att genomföra tuffa organisationsförändringar som sparar kostnader. Det får vi göra själva.

Kommunhus, förvaltningslokaler och fullmäktigesal är enbart ett problem för sittande politiker. Ingen vanlig medborgare bryr sig eller ens förstår det eventuella problemet. Än mindre vet man var husen ligger och väldigt få har någonsin varit där.

Det är förmodligen den enklaste frågan i sammanhanget att lösa. Hur tjänstemän och politiker ska hitta tak över huvudet den tid som behövs för att träffas och se varandra fysiskt. Problemet är snarare att det finns för många kommunala hus som inte behövs och hur att bli av med dom.

Medborgarna kan hitta allt av intresse om hela Öland dygnet runt hemifrån. Men alla har inte en dator on line, det är också en sanning med modifikation. Alla har tillgång till eller en väg in via någon i sin närhet om man vill.

Att bilda en ny Ölandskommun är till och med ett egenintresse i sig. Av både symbolisk, medborgerlig och politisk betydelse. I ett samhälle med en av Sveriges äldsta befolkningar behövs det en nystart. Inte en röd tråd för att bevara och se tillbaka på det karga utvandrarlandet Öland. Det behövs en ny kommun för framtiden. Ölands kommun!

Arvid Falk