Desperation och svagt ledarskap
Det är intressant att centern nedvärderar satsningar på underhåll och ombyggnader och kallar det något som ”vi innevånare kan förvänta oss”. De förväntningarna har med råge infriats under de år socialdemokraterna suttit vid makten i kommunen. Ska man däremot se till de 30-40 år centerpartiet hade chansen att göra likadant så kan man konstatera att det hände mycket lite. Ursäkten? ”Men vi hade ju inte den ekonomin”.
Om man väljer att se på det sammanlagda resultatet under 2000 talet kan man konstatera att resultatet inte ens var i närhet av den ekonomiska nivå som uppnåtts under innevarande mandatperiod. Ett kortsiktigt tänkande har präglat det kommunala styret under decennier. Moderaterna drivs av tanken på privatisering. De har som mål att sälja ut kommunens gemensamma tillgångar. Under C och M:s styre fick man tillgripa diverse nödlösningar för att rädda kommunens svaga ekonomi.
Ett exempel är försäljningen av pensionärslägenheterna för 25 miljoner till Borgholm Energi AB under förrförra mandatperioden. Att flytta kommunala tillgångar till ett bolag tyder på desperation. Ett annat exempel är ombyggnaden av Slottsskolan, som totalt kostade 61 miljoner. Lån till sista kronan. En tredjedel av lånen gick emellertid inte till renoveringen, istället användes pengarna delvis till driften. Den som inte har pengar i plånboken när räkningarna ska betalas tillgriper ofta desperata, kortsiktiga nödlösningar a la ”Lyxfällan”. Borgholms kommun valde att använda cirka 20 miljoner av lånen till sina dagliga utgifter. Det innebar att man för att kunna slutföra ombyggnaden av Slottsskolan fick låna ytterligare 30 miljoner. Kommunens revisor var bekymrad.
Det hände som sagt inte mycket i Borgholms kommun innan socialdemokraterna kom till makten 2014. Med Ilko Corkovic som kommunalråd, hängivna partikamrater och frivilliga med stort engagemang har trenden vänt.
På tre år har kommunen gått plus med 108 miljoner kronor. Det ger ett snitt på 36 miljoner per år. Självklart har regeringens satsningar på kommuner och landsting varit till stor hjälp. Inte minst där ser man skillnaden mellan en socialdemokratisk regering som satsar på välfärden medan Alliansen satsat på skattesänkningar för de rikaste. De pengar som Borgholms kommun har fått från staten för sitt arbete med flyktingar, ska ses som en belöning för de fantastiska insatser som gjordes vid asylmottagandet.
Belöningen ska gå till kommunens innevånare, Vilket nu också sker. Så även centerpartister kan få sina förväntningar uppfyllda, trots att de själva inte lyckades med det under alla decennier vid makten.
Borgholms kommun har under den här mandatperioden blivit ett attraktivt ställe att bo på. Befolkningen har ökat med 200 personer under tre år. Nya barnfamiljer flyttar in, mycket beroende på den stora satsning på fibernät som möjliggör att jobba hemifrån i större utsträckning. Plötsligt är Borgholm inte bara en liten stad på en ö, utan en del av världen. Barnfamiljer och ungdomar har en chans att bo kvar på Öland. För företagare är en fungerande bredbandsuppkoppling avgörande.
Att använda de ekonomiska medel som står till buds på ett ansvarsfullt och långsiktigt sätt, är socialdemokraternas inställning. Vilket bevisas i den långa lista av satsningar som Ilko Corkovic presenterade 31 mars. Under den här mandatperioden har kommunen gjort investeringar på 140 miljoner med egna medel och betalat av 10 miljoner på de lån som togs under C:s och M:s tid vid makten.
Därför ska Borgholms kommun styras av socialdemokraterna, med Ilko Corkovic i spetsen. Att än en gång sätta C och M på de styrande posterna vore förödande.
Karin Sjödahl
