Smal och snygg

I alla tider har utseende spelat stor roll i människors liv. Även de som säger att de inte bryr sig, bryr sig nästan alltid lite ändå. Jag är med på att hygien är viktigt och det är ju trevligt när människor ser fina ut. Men de sjuka kroppsidealen och de tråkiga klädesmärkes- fixeringen är bara så tröttsamt. Med åldern kommer de flesta förhoppningsvis dit hän att de känner sig själva och står för vilka de är, hur de ser ut och vad de vill ha på sig. Men för alla är det nog inte så. Utseende borde vara en ganska liten del av vårt liv men tyvärr är det nog inte det. Beroende på hur vi ser ut och hur vi klär oss blir vi bemötta och behandlade på olika sätt. Så de upplevelser och erfarenheter vi får är antagligen ganska kopplat till vårt utseende. Mer eller mindre naturligtvis, men lite så tänker jag att det nog är. Jag menar inte att jag tror att vackrare människor får bättre och mer upplevelser utan snarare att beroende på om man ser glad eller öppen ut eller helt enkelt tilltalar just en viss person så kan det leda till möten som leder till fler möten som kan leda till vänskap, kärlek, jobb, resor mm. Jag tycker det vore roligt om det uppmuntrades mer till kreativt och personligt mode. Om modellerna såg olika ut och huvudrollsinnehavarna i filmerna valdes efter talang och inte storlek och käkben skulle jag också bli glad.

 Som sagt är det inget nytt med skönhetsideal. Annonserna jag lagt upp här bredvid är från 1916- 1926. Det var ungefär då kvinnor fick rösträtt. Jämställdheten mellan könen har gått framåt, men skönhetsidealen verkar bara blivit mer extrema. Lägg särskilt märke till Dr Elliers näsmaskin..!