Ett liv vid sidan av planen

FOTBOLL

En lovande karriär fick ett abrupt slut.

Nu har Jonas Fried lärt sig att det finns ett liv även vid sidan av fotbollsplanen.

– Jag saknar faktiskt inte fotbollen så mycket som man kan tro, säger 23-åringen som istället för att vara med i Kalmar FF:s SM-guldtrupp satte sig i skolbänken.

2006 lekte fotbollslivet för Algutsrumssonen Jonas Fried. Han fick göra allsvenskan och spela två matcher i Royal League – båda mot storlaget FC Köpenhamn. Totalt blev det fem allsvenska matcher innan smärtan i bäckenbenet och korsryggen började komma.

– Det började i intertotomatchen mot Trans Narva och jag körde rehab ett tag efter detta. Och precis när mitt kontrakt med KFF gick ut började det kännas bra igen. Eller... jag trodde kanske att det kändes bra i alla fall, säger Fried.

Smärtstillande

Fried förlängde dock kontraktet med det allsvenska storlaget men efter detta började helvetet på allvar. Istället för fotbollsträning blev det många timmar i gymmet och på träningscyklar. Allt han spelade var tre-fyra b-lagsmatcher – och med hjälp av smärtstillande medel.

– Jag tränade enbart rehab i sex-sju månader och då började man fundera på att sluta med fotbollen mer och mer, säger Fried som när han kontrakt gick ut för ett drygt år sedan la skorna på hyllan.

– Jag tyckte inte att det var så svårt ändå. Kanske berodde det på att jag fick bearbeta det länge och jag tog ju inte beslutet över en natt – det var något som växte fram under all den tid jag tränade rehab.

Tror du det hade varit jobbigare om du tvingats sluta över en natt?

– Ja, definitivt. Om man till exempel hade brutit ett ben på ett sätt som gjort det omöjligt att fortsätta med fotbollen så tror jag det hade varit tyngre att sluta.

Frieds smärtor är i dag inte borta helt. Sjukdomen han lider av – en inflammation i bäckenleden – är ytterst tveksam om han någonsin blir helt kvitt.

– Men jag kan hålla smärtorna borta om jag tränar på rätt sätt. Jag kan till exempel inte träna två dagar i rad och om jag sitter still länge känner jag hur det börjar verka. Men i vardagen märker jag inte så mycket av det.

Planerade

Nu har Jonas Fried fått lära sig att det finns ett liv vid sidan av fotbollen – ett liv där vardagen inte är lika inrutad som tidigare.

– Förut planerade jag allt efter träningar och matcher. Man tänkte på vad man åt, hur mycket man sov och såg till att man verkligen var i form till matcherna, säger Fried.

Nuförtiden har han istället valt att börja plugga igen och läser för närvarande en kurs i psykologi.

– Jag hade rätt hyfsade betyg när jag gick ut gymnasiet ändå. Men det är klart att de förmodligen varit bättre om jag inte tränat så mycket som jag gjorde – fotbollen var ju alltid nummer ett, säger han.

Hur har det varit att se Kalmar FF ta SM-guld och veta att du hade kunnat vara med där?

– Jag funderar inte så kring det. Jag tycker det är roligare att se dem spela nu än när jag själv var med i truppen – jag vill att det ska gå bra på ett annat sätt nu.

Hur menar du då?

– Jag kan ju inte säga att jag hoppades att de jag konkurrerade om en plats med skulle göra dåligt ifrån sig. Men du vet… den enes död den andres… ja, du vet.

Vad gör då Jonas Fried om ett par år?

– Jag vet inte. Förmodligen sitter jag fortfarande i skolbänken men jag vet inte riktigt vad jag kommer utbilda mig till.

Och fotbollsmässigt?

– Ja du, vi får se. Det kommer ju inte bli någon elitsatsning igen i alla fall. Men kanske att jag dyker upp i något lag i de lägre divisionerna bara för att spela för skojs skull.

– Problemet är bara att jag kan inte träna tre gånger i veckan och sedan match på detta – då kommer smärtorna tillbaka. Men om det finns något lag som inte kräver att jag tränar så mycket finns det en möjlighet att jag kanske spelar med dem.