Ledare: ”Nu måste kamerorna klickas på!”
Det är på något sätt en obegriplig skadegörelse. Lägg papper, sätt på vattenkranen och så låt vattnet svämma över i nätter och dagar.
Om vi nu ska analysera barndomens bus så finns det möjligtvis en viss tillfredsställelse i att höra det direkta klirret från en glasruta eller den plötsliga effekten när maxipuffen får brevlådan att explodera.
Att låta skolkorridorer eller som i det senaste fallen en sporthall svämma över kräver en natts vakande för att något dygn senare se resultatet då förste man öppnar ytterdörren. Det är något betydligt mer cyniskt och beräknande över det.
Egentligen finns det bara ett sätt att komma till rätta med den här typen av ren förstörelse och det är kameraövervakning.
Genast får vi då en diskussion om ”övervakningssamhälle”. Jo, det är svårt att tala emot. Men då får vi ställa miljonförstörelse mot den eventuella olägenheten det innebär att kameran finns för att dokumentera det som händer i det offentliga rummet.
Jag kan ta det, för som tidningsmakare ser jag effekterna. Den senaste tiden har tidningen kunnat rapportera om en del uppmärksammade brottsmål där domar inte hade varit möjliga utan kamerabevisning.
Som privatperson har du rätt att ha övervakningskamera över ytor inom den egen sfär. Helt lätt är det annars inte att få tillstånd för kameraövervakning, vilket godkänns av Länsstyrelsen.
”Våra skattemedel kan inte slängas iväg på rena förstörelser av grövsta sort.”
För ganska exakt ett år sedan fattade dåvarande kommunstyrelsen i Mörbylånga kommun beslut om möjligheten till utökad kameraövervakning av kommunala fastigheter.
Det togs alltså inte just då beslut om att faktiskt söka övervakning, utan bara att kunna ha möjligheten att vid behov söka tillstånd. Nu är vi framme där Mörbylånga kommun faktiskt måste aktivera den möjligheten. Våra skattemedel kan inte slängas iväg på rena förstörelser av grövsta sort.
Någonstans svider det i ett föräldrahjärta. Ungdomarna som begår de här formerna av brott förstår oftast själva inte konsekvenserna av sitt eget handlande. Det visar den ena förundersökningen efter den andra. Och kan en familj få vetskap och möjlighet att sätta stopp i ett tidigt skede av brottsutvecklingen är så mycket vunnet - både för samhället och familjen.
