Ugglor i mossen och mössen i ugglor

Att skogen är full av lingonben, det har ju Martin Ljung lärt oss. Men det finns mycket annat i skogen. Ugglor till exempel. Nu är skogarna befolkade med uggleungar. Jag vet att det är den tiden. Men jag kan inte få se det själv. När jag hade min vackra kropp som for fram på stålhingsten Crescent ön runt, då missade jag inte ens mössen. Min muskulösa kropp förde mig över stock och sten, över mossar och stenmurar, in i de mest otrampade, djupa delarna av Mittlandsskogen.Idag är jag glad för det. Nu när jag bara kommer korta stycken här i malmgatan med rollator, så behöver jag inte grämas över att jag inte utnyttjade min vackra, starka kropp. Till det mesta... Jag behöver inte gråta över spilld mjölk. Det jag sett och upplevt på mina färder sitter för alltid inpräntat i minnenas album. Apropå gråta (intet öga var torrt), nu kom jag på en grej ur minnenas album; för nåt decennium sen var det ett helt gäng som blev jättemagsjuka här på Öland. Efter ett privat kalas i en bygdegård. Efteråt sa man: ”Intet arsel var torrt!”. Förutom minnenas album inombords, så har jag ju ett fotoalbum utombords. Och när jag nu tittar i det finner jag en bild med ugglor. Det var sista gången jag kunde röra mig ordentligt. Till och med sitta på huk, som jag gör på bilden. Jag sitter på huk för att jag leker med några uggleungar på marken.Anledningen till att luddtottarna är på marken är att ornitologiska föreningen är på sin årliga koll av en uggleholk i min skog. Ungarna plockas ur boet, märks och bokförs. Återförs sen till holken för att växa till musjägare. Mor Uggla hade gött dem, så de var feta å fina på bilden med mus i magen. Sicken image! Anne Wilks