Tio Guds bud

God mat, massor av mat, och mat i rättan tid.Nej, det är naturligtvis inte ett av tio Guds bud. Möjligen en skånifierad form av ett viktigt bud om hur man bör njuta av Livet med stort L. Helgen som nu var, valborgsmässoafton, Kristi Himmelsfärdsdagen och första maj, var ju den första riktiga vårhelgen. Givetvis stod vårmaten på mångas meny. Gräddfil med gräslök, lax, lamm, nyskördad sparris och i någon mån den första nypotatisen och de allra första små morötterna.Påsken var ju väldigt tidig i år och blev ett snöoväder. Den gångna helgen blev ett väldigt regnande över stora delar av Öland. (Själv kunde jag räkna hem 35 mm regn). Det var ju inte så kul för ölandsbesökarna som tänkt sig varm vårsol ute i den öländska naturen.Men ska det bli nån skörd, så är det som förra generationens bönder sa: Det kan aldrig regna för mycket före midsommar!Ska det bli god mat, massor av mat och mat i rättan tid, så måste det också bli gott regn, massor av regn och regn i rättan tid! Helgens regn, då lantbrukarna på Öland sått klart, kunde inte ha kommit rättare. Helgen helgade jag inte enligt ett av tio Guds bud.Så länge det regnade gjorde det inte så mycket att sitta krökt vid dator och telefon. Men igår, söndag, lyste solen med hela sin närvaro. Och jag? Jo, jag satt där intensivt i mitt arbete med att få in och behandla skördefesttexter från deltagarna. Det blev något av ”Jag ska bara...” och SEN skulle jag gå ut. Men plötsligt var det kväller. Så inte helgade jag vilodagen.Men inte nog med att jag bröt mot ett av tio Guds bud. Jag var så inne i jobbet att jag glömde skriva min blogg för söndagen igår.Självklart tar jag mig själv inte på större allvar än att jag fattar att ni läsare inte faller i farstun för det. Men lite retligt var det. Anne Wilks