Stiftsgårdssemester i traddjazztakt igen!

Återigen tog jag mig en 24-timmarssemester!Genom decennier har jag lärt mig att det inte blir tid eller möjlighet till nån flerveckorssemester. Samtidigt har jag lärt mig att den där längre semestertiden blir mer belastning än vila. Man tror att man ska göra, hinna, njuta så mycket under dessa veckor. Blir nästan lite stressad av det. Då är det bättre att ta de små stunderna.Några minuters väntetid på färdtjänst vid min ladknut en snögloppsdag, en vårmorgon eller en klar höstmorgon kan bli en stor stund av andhämtning då jag blickar ut över landskapet! Igår kväll var det på min lott att som representant för Stiftsgårdens i Kastlösa Vänförening hälsa Tradjazzarna välkomna till ännu en kväll med en go´ publik. Så jag kom till gården vid lunch, inmundigade den härligaste anrättning jämte läckert salladsbord. Satt å tänkte under trädens djupa grönska. Och fick sen på kvällen åter vara med om en jazzkväll i perfekt miljö med den gamla, goa New Orleansjazzen lajv och liten filmdel från 20-talet. Publiken applåderade sig övervarma.Sen sov jag gott i skön bädd på gården. I morse krängde jag upp min päronformade kropp med mycket möda och stort besvär. Belöningen blev hotellfrukost i lugn och ro i den vackra matsalen.Personalen på gården svirrade ikring i sina sysslor med tvätt, städ, byk och bak, så man kände sig buren och ompysslad.Innan färdtjänstens emabla chaufför kom hann jag sitta under himlens svirrande svalor, se kyrkans kors lysa förgyllt ”god morgon/god dag” mot den blå himlen, se människor komma och gå. En 24-timmarssemester då och då – DET är min melodi.....i tradjazz- eller psalmtakt! Anne Wilks