På första parkett
När jag satt och läste Ölandsbladet idag fick jag ett stort problem. Jag lyssnade samtidigt på radions program Media, som granskar olika saker. Kvinnor har ju simultankapacitet och kan göra två saker på en gång. Men programmet var så intressant så jag lyfte blicken från Ölandsbladet och tittade ut.
Sparvhöken som brukar sitta på hasselgrenen utanför fönstret satt där. På den grenen hänger jag ut fågelmaten...
Det är c:a två meter mellan min nästipp och sparvhöken utanför fönstret. Jag ser pupillen i ögat på sparvhöken. Detta har jag sett flera gånger. Ibland kastar han sig ut i utfall mot en eller annan talgoxe som inte uppmärksammat vem som sitter vid fågelmaten.
Men nu händer plötsligt något helt annat!
Sparvhöken kastar sig neråt och sätter sig på den låga stenmuren och spänner sin hökblick i backen. Han ser något och kastar sig ner i björnbärsrishärvan. Hur ska detta gå? Han kan ju både trassla in sig och skadas av de vassa ristaggarna. Gång på gång kastar han sig ner in i riset. Jag förstår att han sett en råtta. Stora råttor har nu nämligen spritt sig över Öland, ävenså hos mig. De bor i stenmuren och under min stoning. Jag har lagt ut råttgift (väl skyddat så fåglar inte kan komma åt att äta).
Så länge jag åskådade detta från första parkett kammade han noll. Men jag blev ju orolig för om hur det går om han får tag i en råtta som ätit råttgift? Försökte leta på nätet om hur sparvhök eller uggla klarar att äta råttor som ätit råttgift, men hittade inget tydligt. Vet nån läsare, så hör av er!
Sen kom Lars-Göran Ljungdahl med en julklapp jag beställt till mamma. Såg i Ölandsbladet en bild på hans lyktor. Klicka på bilden för större format. De är som en stiliserad gran av taggtråd och inuti ställer man ett värmeljus. Helt genial skapelse.
Sånt är livet; det består av ljus och taggtråd!
Anne Wilks