Än så är det långt till...

Soooov du lilla videung, än så äääär det lååångt till vår...Vaba! Nyss var det videungar på G och vips glänste de där i solen. Plötsligt är det full sommar. Hur fasen gick detta till? I min ungdom, ungefär nyss, var hela vår familj ofta hos morfar på Öland.Vaba!? Nyss... Morfar köpte ju huset i Ullevi 1947 och själv var han född på 1800-talet. Stopp å belägg, hur gammal är jag! Hur fasen gick detta till; att jag är nästa 60 bast?Vid tanken på det måste jag berätta om mitt första möte med Öland. Om ni inte hört det förr.En annan föddes 1949 i snöglopp i Stockholm. Men redan, c:a en dryg halvmeter lång senare, 1950 kom jag i närkontakt med Öland. Mina förälskade och älskade föräldrar kom till morfars Ullevi på Öland med sitt första barn. Mamma lade mig naken i grönskan, tog fram lådkameran och skulle ta en bild på det stillsamma, lugna barnet Anne. Men plötsligt skrek Anne i högan sky. När den ömma modern sen framkallade filmen fick hon se på bilden att hon lagt mig i grönskan av brännässlor... DET var mitt första möte med Öland sommaren 1950! Ett eldigt möte. För alltid bränd på Öland! Att tiden synes gå fortare när man blir äldre kan jag tänka mig. Men det värsta är att även unga säger nu att tiden rusar iväg. Vi kanske ska ägna mer tid åt varje tid. Sjunger skolbarnen fortfarande ”Sov du lilla videung”, så att man stannar upp vid varje årstids tid? Jag tror på de unga. Det kommer nog en vändning när allt inte ska vara så fort, när nyss inte är nys från flera decennier sen. Nyss... fotograferade Eva Finder det gamla skördefestparet sippande på pumpasoppa på Solberga Gård september 2007. Men jättesnart är det september är vi där igen!Ta´t lugnt, ta en försomrig sillåpotatlunch i nuet innan det är dags att svälja en pumpa, säger jag till mig själv å det bestämdaste! Anne Wilks