Tornemo årets stipendiat

Badminton Artikeln publicerades
Årets ungdomsledarstipendiat – Mikael Tornemo, BK Fåken: "Det blir många kramar varje träning från de allra yngsta. Sist så stod en liten kille och bara höll om mig hela passet." 2 bilder
Foto:Magnus Anderberg
Årets ungdomsledarstipendiat – Mikael Tornemo, BK Fåken: "Det blir många kramar varje träning från de allra yngsta. Sist så stod en liten kille och bara höll om mig hela passet."

BK Fåkens Mikael Tornemo får årets ungdomsledarstipendium av Ölandsbladet.

– Vi har så många ungdomar nu som är möjligt i Fåken, det finns inte fler halltider, säger Tornemo.

– Tennis var min grej och eftersom alla spelade fotboll så gjorde jag också det. Badminton var mest en kul grej, hänga med till sporthallen och lira lite, berättar Mikael Tornemo om uppväxten som liten kille i Mörbylånga.

Det var då det…

– Nu lägger jag fem timmar varje vecka på att träna ungdomar, sex timmar på egen träning. Sedan tävlingar på helgerna som oftast är långt iväg. Dessutom allt jobb som ordförande, hallansvarig, bokningsansvarig och annat…jag är lite väl insyltad i allt som händer i klubben.

Det är skillnad jämfört med killen som bara tyckte badminton var en kul grej".

– Ja, eller hur, haha. Det gick bra resultatmässigt, jag blev bättre och bättre och sedan blev det som ett gift. Jag slutade med tennis och fotboll och fokuserade på badminton. Det är väldigt roligt helt enkelt.

1994 gick han till BK Fåken. Sedan dröjde det till 2010 innan han blev ungdomsledare, eftersom sonen spelade. Och det är för dessa insatser i klubben han nu prisas som årets ungdomsledarstipendiat av Ölandsbladet och erhåller 5 000 kronor.

– Jag tycker nog att jag är rättvis som ungdomsledare. För mig är det viktigt att alla får samma chans att bli något, att inte satsa mer på någon som har mer talang, berättar han.

– Kanske är jag lite för hård och sträng men jag vill att det ska vara ordning och reda på träning. Dagens ungdomar är inte riktigt skolade som vi, de lyssnar inte alltid och då kan jag ryta till lite. När jag säger till så blir det tyst och jag tror ungdomarna tycker det är okej. Det är för deras eget bästa, för att de ska lära sig mer.

Men oftast är det en rolig "Micke" på träningarna.

– Det ska vara glatt på träningarna, jag gillar att skoja och skratten, värmen och leendena jag får tillbaka från ungdomarna gör det värt att lägga ner all tid. Det blir många kramar varje träning från de allra yngsta. Sist så stod en liten kille och bara höll om mig hela passet.

Badminton var ännu större förr på Öland och i Färjestaden.

– Ungdomsverksamheten i Fåken var gigantisk. Sedan blev det en ganska stor dipp i slutet på åttiotalet när innebandyn tog fart och ungdomarna gick dit. Innan var fotboll och badminton den naturliga kombinationen sommar och vinter. Nu är det konkurrens med innebandyn.

Han har varit med och vänt trenden för badminton, senaste fem–tio åren har Fåken växt till sig ordentligt igen. Just nu är det ett 40-tal ungdomar i gång i föreningen.

– Det finns en ganska bra grund nu med ungdomar, vi kan knappt öka för det finns inte halltider. Vi har fått hejda oss och inte gått ut till skolorna som vi gjorde förr, vi är rädda att barnen inte ska få plats. Vi har inte behövt utan det blir fullt ändå.

Varför tror du det blivit så att badminton står sig så stark på Öland, är större än både tennis och pingis?

– En stor fördel är nog att tjejer och killar spelar ihop, det gör man sällan i de andra sporterna. Vi gör det från barn till vuxna. Därför blir det också väldigt socialt, vi inom badminton är som en familj på tävlingarna.

Fåken har en nybörjargrupp och en tävlingsgrupp för ungdomar.

– Först handlar allt om att ha kul sedan ska du lära dig badminton, fortfarande ha kul men med fullt fokus på att bli bättre.

Finns det något ni vill bli ännu bättre på inom Fåken?

– Vi har ett stort problem med att få ungdomarna att tävla, det är ett stort steg att gå ut själv på en badmintonplan och tävla. Med föräldrar och tränare bredvid som man tror kräver vinst, säger Micke.

– Det är viktigt att få i gång, för det är roligare att åka iväg på tävlingarna själv. I äldre åldrar är det svårt att hålla kvar ungdomar och det blir oftast dem som det gått bra för på tävling. Och för att badmintonsporten ska överleva så är det viktigt att vi har tävlande som syns utåt.

Vad är det svåraste med att vara ungdomsledare?

– Att få till så att träningen är lärorik, rolig och varierande. Ungdomarna ska komma och verkligen ha roligt en timme och lära sig något. Får inte gå för mycket på rutin.

Tar du dig vatten över huvudet nån gång?

– Jag tänker lite för mycket på badminton ibland när det tjockar ihop sig med grejer. Med stor tävling eller så. Men det är väl mitt eget fel, jag vill vara involverad i allt så att det blir gjort. Nu har jag varit skadad så att jag inte kunnat spela själv, det har nästan varit skönt men nu börjar det bli tråkigt efter fyra månader utan match.