Stina värmde upp med fyra mil på Öland
– Jag blev väldigt, väldigt stolt när Kay ringde mig våras. Jag visste ju att jag har en bra säsong bakom men jag visste också att det var många andra idrottare som var aktuella för priset i år. så det känns väldigt hedersamt, berättar Stina Nilsson.
Hur känns det att kliva in i en klubb med många gamla skidlegendarer, Gunde Svan, Torgny Mogren, Johan Olsson, Charlotte Kalla med flera?
– Ja, jag fick tillfälle att sitta ner och prata med Ingemar Stenmark som fick det för 40 år sedan, då inser jag ännu mer att det är väldigt häftigt att tillhöra den där skaran av idrottare.
Hon har en tung meritlista, fyra OS-medaljer i Pyeongchang i vintras. Sedan innan fyra VM–silver och ett OS-brons. Med mera. Men en sak har hon aldrig gjort förr. Tränat på Öland.
– Jag har aldrig varit på Öland tidigare men jag är väldigt imponerad av ön. Jag har passat på att få lite träning här, några mil i kroppen och det är väldigt fint landskap med slätter och karg mark som är väldigt vacker, berättar Stina.
Vilken runda blev det?
– Jag vet inte riktigt vad det heter allting men jag åkte från Borgholm mot Köpingsvik, cykelbanan, och sedan vidare inåt mot ön. Avslutade vid Borgholm och Solliden. Så det blev fyra mil på förmiddagen.
Är det vad som kallas lätt träning i din värld?
– Haha, det är en standarddag skulle jag säga.
Vad minns du tydligast från OS–succén?
– Hela OS–resan vara fantastisk bra, från att jag åkte med planet till Frösön till jag landade där igen. Jag var extremt bra förbered när jag kom dit, hade en perfekt form som jag kunde surfa på hela mästerskapet.
Något minne du återkommer extra ofta nu när du är inne i försäsongsträningen?
– Jag minns nog mer hela resan från maj månad till februari, det är många veckors hårdträning där jag blev bättre och bättre och bättre och bättre och sedan verkligen nådde min kulmen på OS, att jag lyckades med det känns väldigt bra.
Hur mycket minns du i efterhand från guldloppet på sprinten?
– Jag minns bitar av det fortfarande. Men min verklighet stämmer inte överens med den jag ser sedan på TV. För när jag åker är jag extremt självkritisk. Jag ser i efterhand vilket fantastiskt lopp det var och hur överlägsen jag var. Men väl där och då tog jag inget förgivet alls utan tänkte att snart kommer någon ikapp och försöker utmana mig. Men nu efteråt kan jag se att det där loppet var perfekt.
Du hade verkligen en stor lucka bakåt under lång tid, hinner du tänka massa grejer där innan du går i mål?
– Jag förstod inte att jag hade såpass stor lucka, jag tänker att någon är i mina bakhasor hela tiden och att det gäller att hålla ihop åkningen hela vägen in på mållinjen.
Stina Nilsson tog även silver på sprintstafetten och stafetten samt ett avslutande brons på tremilen sedan Teresa Stadlober kört fel framför henne i spåret.
– Det hade varit fantastiskt med en fjärdeplats också men i mästerskapet är det medaljerna som räknas och då blir det en extremt stor skillnad oavsett om min prestation varit likadan. Så det blev häftigt där att få bronset med mig hem när jag trodde att jag var fyra i mål.
Nästa säsong är det VM som gäller. Men riktigt där är inte Stina Nilsson i tankarna än.
– Det är så himla mycket träning nu så fokus ligger på varje dag, att lösa pusslet med en byggsten i taget så att det blir så bra så möjligt till säsongen börjar.
