Mikael Almasi: ”Nu är förening, fans och lag där de förtjänar”

Just när omgivningen börjat acceptera en ny verklighet och skruva ner förväntningarna kom bomberna: Kim Nilsson och Marcus Johansson var hemma. Förväntningarna var plötsligt större än någonsin. Nu fanns inte längre några ursäkter.

Fjolårets miss ökade pressen. Det började kännas som nu eller aldrig för det här laget. Så parkerade laget som sexa och Emil Stille sparkades halvvägs in. FBC hade ett berg att bestiga.

Det är lätt att fälla taggarna utåt när omgivningen bara hackar på en. Kalmarsund valde en annan väg. Ödmjukhet framför irritation. Självrannsakan istället för ursäkter. Fokus på kollektivet istället för individen. Tydlig tacksamhet gentemot fansen. Resultaten kom. Det gjorde även supportrarna.

FBC började inte bara leverera under press. Man gjorde det till sitt signum. I det viktiga bortamötet med Craftstaden var FBC i underläge hela matchen, men vann till slut i sudden.

I det ännu viktigare bortamötet med mardrömsmotståndaren Lindås fördrev man fem år av förluster när underläge vändes till seger i sista perioden.

l kvalet kändes det som hela regionen hade slutit upp bakom laget. Det växte ut en sanslös ömsesidig kärlek jag inte sett tidigare. I Karlstad och Flemingsberg kramades spelarna och klacken efter varje mål.

Efter en rejäl fläskläpp i första matchen kom FBC tillbaka mot Salem. Och som för att symbolisera säsongen kom man tillbaka ur underläge tre gånger i den stora finalen.

Avancemanget är inte bara en prestation av ett innebandylag. Det är också en demonstration av ett utmärkt samspel:

* En väl fungerande utvecklingsverksamhet. Elva av de 17 spelare som gjorde det i Flemingsberg är egna produkter. Fyra av dessa har flyttats upp de senaste två åren.

* Tillit. Tränare som vågar lita på sina unga spelare. Spelare som vågar lita på sina lagkamrater. Därför har man kunnat hålla energi hela matcher. Och därför har spelare som Oskar Andersson och Adam Nilsson fått sina stora genombrott.

* Lagkultur. Spelarna gör uppoffringar för varandra. Det kan handla om att nöta bänk eller hitta nya roller. Spelare som Johan Wittberg och Anton Nilsson har offrat framträdande poänggörarroller för defensivare roller i det tysta. De har lämnat ett kompetensområde för att fylla andra där behovet varit större.

* Supporterkultur. I en motståndarhall, 40 mil hemifrån, ägde Kalmarsundfansen läktaren. Efter fint styrelsearbete där klubbchefen löste en svår situation för att tillgodose supportrarnas intresse.

* Föreningskultur. Föreningen har lyckats skapa värden som gör att supportrar vill komma och att spelare kan vifta bort lockrop uppifrån. Arrangemang, resurser, känsla av tillhörighet. Och ersättningar, naturligtvis. Det finns en stark marknadssektion.

Det har varit en lång och krokig väg men de har gjort det tillsammans.

Nu är föreningen, fansen och laget där de förtjänar att vara.