Peter Boström: ”Håll dig där du bottnar, för guds skull!

Jag har tillbringat så mycket tid kring fotbollsplaner runt om i Sverige, både som spelare och tränare. Kan väl säga att jag aldrig gjorde några större avtryck som spelare på seniornivå. Missade en straff i Natti Natti-finalen mot Hulterstad -89 på Tallhöjden och det var början till slutet på den spelarkarriären.

Drygt 30 år senare satt en läkare och analyserade röntgenplåtarna på min höft.

"Typiskt fotbollsspelare”, sa läkaren och så gick jag från läkarmottagningen med ett leende på läpparna.

Visserligen hade läkaren också sagt något om "artros" och både ”smärtlindring” och ”operation”.

Men läkaren hade ju i alla fall sagt "fotbollsspelare”.

Vet att den underbare diktaren Bengt Cidden Andersson råkade ut för något liknande när han fick sitt knä utdömt.

Den där krånglande höften gjorde i vart fall att jag fick lägga om min träning. Jag kunde inte längre lufsa runt mina kilometer runt Runsbäck några gånger i veckan och vara nöjd med det det.

I stället började jag titta på alternativ. Först började jag med styrketräning för att stärka upp rörelseapparaten. Som tidningsredaktör lyfter man inte nödvändigtvis många tunga pennor om dagarna, varför jag smög till gymmet tider på dygnet där så få människor som möjligt skulle se hur mycket, eller snarare hur lite, jag lyfte.

Sedan fick jag tips om alternativ, eller i vart fall komplement, till löpningen för konditionens skull - cykling och simning.

Har nu en tempocykel som genomfört otaliga Ironmantävlingar, ett av klistermärkena på cykeln vittnar om att den tuffade fram på Hawaiis klassiska Ironmanbana redan på 1990-talet. Dock med förre ägaren Hasse Gerremo bakom styret, en verklig Ironmanveteran.

Försökte lära mig crawla och flera år senare försöker jag fortfarande. Tog hjälp av Stefan Ahlgren, tidigare tävlingssimmare och deltagare i årets Kalmar-Ironman, för att om möjligt lära mig simma.

"Inget är omöjligt”, sa Stefan optimistiskt innan första passet.

Minns fortfarande paniken i simcoachens ögon när jag sedan visat vad jag inte kunde i bassängen. Första rådet:

”Håll dig där du bottnar! För guds skull!”

Bor du på Öland eller i Kalmar samt tränar löpning, cykling och simning så kommer alltid frågan:

"Jaha, då blir det Ironman i augusti?"

För mig blir det då ett tveklöst "nej" och "ja”.

Kan säga att få har gjort så många Ironmantävlingar som jag. Men det är klart det är skillnad på att vifta med flagga som trafikvakt än att tävla själv.

För mig är årets bedrift att göra Minitri-tävlingen, som på onsdagskvällen inleder Ironmanveckan kring Kalmarsund. Underbart roligt och en tiondel av den pina som de ”riktiga” triathleterna genomlider.

Om en höften bara håller så kommer jag om fem-sex år ha gjort en riktig Ironman, i fall jag kan få slå ihop mina samlade Minitri-resultat.

Tills dess kommer jag precis som alla andra att fortsätta imponeras av tjejerna och killarna i ”riktiga” Ironman!