Kajsa ritar om Mörbylånga

Kajsa Björklund, har inte precis festat och sovit sig igenom sin postgymnasiala utbildning. Sju års slit har resulterat i dubbla examina – arkitekt och civilingenjör. Och vad väljer en lojal Mörbylångabo att fokusera på när examensarbetet ska presenteras? Givetvis den egna hemorten. Efter – med kommunalbyråkratisk måttstock – otroligt kort tid, har hon tagit fram ett helt planprogram för nästan halva köpingen.

Från att ha varit en sovande liten ort, levande på gamla meriter som ”Centralorten i Mörbylånga kommun” och tidigare innehavare av kommunens Systembolag, har det plötsligt börjat röra på sig i samhället.

Lantmännen håller som bäst på att uppföra sin nya kåk invid Köpmangatan, NCC funderar aktivt på vilken sorts bostäder som ska byggas i hamnen, och israelen Ramon Harels planer för Norra Viken ångar på med full fart.

Som om inte det vore nog - särskilt inte i dessa uttjatade Kristider – är nu också köpingen ”utsatt” för ett examensarbete på Arkitekt- och Ingenjörsutbildningen i Lund.

Bakom detta jobb finns (förstås) en tidigare Mörbylångabo, Kajsa Björklund, som kan skräppa med att klarat av dubbla examina – arkitekt och civilingenjör.

– Jag började min utbildning på väg- och vatten, men jag ångrade mig efter ett tag. Var det balkar och hållfasthet jag verkligen ville hålla på med?

Nej, det var det inte. Åtminstone inte enbart.

Tvärs över vägen ( vi befinner oss på ett av universitetsområdena i Lund) surrade det av aktivitet och kanske framför alt visionärt tänkande och kreativitet – arkitektutbildningen.

– Och det var ju det jag egentligen ville hålla på med, alltså något kreativt arbete. Så jag sökte och kom in.

– Men samtidigt kände jag att jag inte kunde kasta bort en halvfärdig utbildning.

Det fick alltså bli en dubblering och nu är hon både och. En överkvalificerad arkitekt respektive dito civilingenjör – och självklart fick hon genast jobb.

– Jag börjar på måndag på en arkitektfirma i Kristianstad.

Men för att återgå till det här med examensarbetet och kopplingen till Mörbylånga.

Alltså:

Kajsa Björklunds ex-arbete på arkitektutbildningen är rubricerat ”Årstidsväxlingar – nytt liv i Mörbylånga” och finns att beskåda på bibblan i Mörbylånga om ni har vägarna förbi.

Vad rör det sig då om?

enkelt uttryckt är det en planritning över ett stort sjok av köpingen från hamnen till sockerbruksområdet. Det egendomliga i hennes rent geografiska val är att planen direkt tangerar projekt Norra Viken.

– Man kan lägga min plan bredvid den som finns för Norra Viken och sätta igång meddetsamma, garvar hon glatt.

– Jag visste förstås att det fanns planer på gång i Mörbylånga lite här och var. Men att jag skulle träffa så här rätt kunde jag inte drömma om.

  Varför väljer man då Mörbylånga av alla ställen på jorden?

– Först och främst känner jag mig väldigt lojal mot Mörbylånga. Det här är min plats, säger hon och spänner ögonen i undertecknad (som bor i Runsbäck by the sea...).

– Många examensarbeten på arkitektlinjen rör sig annars om enskilda objekt och så...det kan ju vara kreativt och banbrytande, men jag ville ta tag i något mer rejält.

För lekmannen framstår det som Kajsa Björklund presenterar som ett näst intill herkuliskt arbete. Bland mycket, mycket annat, har hon dokumenterat varenda skjul, kåk och tegelsten inom ”hennes” planområde - förutom då att fylla hela rasket med bostadsvolymer och lämpliga gång- och trafikstråk.

– Jo, jag höll på i ett drygt halvår. Och det var inte precis några 40-timmarsveckor, säger hon och ler lite matt vid minnet.

– Jag funderade mycket över de egenvärden som finns här i samhället – havet, natur- och strövområden, det rika föreningslivet, skolan och barnomsorgen som är bland de bästa i landet – egenvärden som man inte får glömma bort eller underskatta.

I grunden är hennes arbete alltså ett slags stadsplaneringsjobb. Men, som hon säger:

– Jag har hittat ett antal nischer som jag särkilt stryker under.

En sådana nisch kan till och med den mest ignorante och fåkunnige journalist ganska lätt peka ut bland utställda modeller, kartor och foton. Mitt i hamnen, där Lantmännen fortfarande förfular platsen med sin plåtlåda (som snart försvinner), har hon lagt ett relativt stort bostadskomplex – ett seniorboende.

– Juryn, som bedömde mitt arbete...och de kan vara tuffa, pekade också ut den ”detaljen” som det viktigaste i mitt arbete.

Tanken med Kajsa Björklunds seniorboende är inte så mycket en förvaringsplats, eller ”dödens väntrum” som en cyniker skulle ha uttryckt det, som mer ett boende för aktivt folk med möjlighet till den vård och service som en äldre person mitt i ’the golden ages’ kan behöva.

– Det finns så många äldre som framlever sina dagar i ensamhet. Här har man sin egen lägenhet, men man kan välja att äta tillsammans med andra i en restaurang, gympa, få tillgång till omvårdnad om det behövs i ett och samma byggnadskomplex.

– Enkelt uttryckt är det bättre med social gemenskap än att åldras i ensamhet.

Tanken på ett sådant boende för den äldre är nu inte alldeles ny. Det finns liknande byggen lite varstans ute i världen, men i våra trakter är de sparsamt förekommande.

– Men det kommer mer och mer. Vår tids, och kommande tiders, pensionärer kommer ha att ha helt andra krav än våra far- och morföräldrar.

Att förverkliga detta projekt för den något mer välbeställda, seniorbefolkningen, kräver, förutom en byggherre, även ett slags ”seniorföretag” á la kurortshotell, som driver verksamheten.

NCC, som har option på just den aktuella markplätten, funderar som bäst på vad man ska låta bygga där.

  Det kan tänkas att de nappar på din idé...

– Givetvis drömmer jag om att få förverkliga mycket av det som jag presenterat.

Den drömmen kan man sympatisera med. Sju års utbildningsslit med slutfokus på Mörbylånga borde väl utmynna i något mer än ett planprogram och tjusiga modeller i trä och kartong, eller hur?