Ölandsband på topplista i USA – ”En slags poetisk rättvisa”
Det öländska bandet Rave The Reqviems senaste album Funeral [sic] har hamnat på plats 33 för en amerikansk topplista, som visar hur ofta albumen spelas på rock- och metalradiostationer i landet.
På en motsvarande lista i Tyskland har de som högst legat på 9:e plats.
– Det är så väldigt bra och häftigt med USA. Vi märker att det är amerikaner som streamar vår musik mest på Spotify just nu, säger Filip Lönnqvist, som grundade bandet för några år sedan.
Bandet har sedan tidigare skördat framgångar i Östeuropa och har många fans i bland annat Ryssland och Ukraina.
Filip Lönnqvist gläds över att även Västeuropa nu har fått upp ögonen för hans musik.
– Det är underbart och någon form av ett erkännande i väst. Placeringarna spelar inte så stor roll utan det är roligt att vi finns med. Det visar att folk uppskattar musiken som jag har kämpat med.
– Det visar också att detta inte är någon hobby längre. Vi har kommit in på arenan och slåss med de stora jättarna nu. Nu är det allvar.
En stor del i framgången är att de har bytt skivbolag.
– Vi blev sajnade av det tyska skivbolaget Out of Line som är det största bolaget i den här genren. De vi hade innan var väldigt småskaligt och jag kände att det var omöjligt att växa med det bolaget. För att ta ytterligare ett kliv behövde vi byta.
Studion som mixar och mastrar deras album tipsade Out of Line om Rave The Reqviem som nappade. I förhandlingarna fick bandet hjälp av Talent Coach i Kalmar.
– Det här är ett stort bolag med en rejäl budget. Nu är det allvar och det satsas stenhårt på att marknadsföra oss i USA.
Så då blir det turnéer i USA framöver?
– Det är ingenting klart och jag kan egentligen inte ge något svar på frågan. Men jag tror och hoppas på det. Vi är så nya i Amerika så jag tror de vill se hur det går för oss först.
– Men det är många amerikaner som gillar vår musik och som har hört av sig och undrat om vi ska göra några spelningar. Det bästa hade varit att få åka på turné dit som förband till ett större band.
Men först och främst är det Europa som gäller. De har gjort klart med en konsert på en endagarsfestival i Berlin i april och i sommar lär det blir flera spelningar i Tyskland på open air-festivaler, liknande Sweden Rock. I augusti har de en inbokad spelning på en festival i England.
– Det rullar på nu...
Lever du drömmen?
– Alltså det är svårt för som artist är man mitt uppe i det. Det blir inte den stora kicken som hos exempelvis idrottsmän när de klarar prestationer.
– Jag är så inne i processen och ligger hela tiden ett steg före i tanken. Därför är det svårt att njuta i stunden. För mig är det också viktigt att inte bli nöjd. För då utvecklas man inte.
Men lite kan du väl njuta?
– Det är klart att när jag ibland sätter mig ner och tänker på hur man började som 16-åring då kan jag njuta. Jag hade fått min första studio, gjorde låtar och hade ett band. Men ingen tog mig på allvar.
– Jag behandlades många gånger respektlöst för de andra ansåg att de var bättre för att de hade spelat på Monocrome. Men nu är det vi som ligger på listorna och är det rockband som har streamats flest gånger i länet.
Hur känns det?
– För mig har det varit bra eftersom det blev en drivkraft att visa vad jag kan. Och de som inte respekterade mig, vad gör de nu?
– Vårt album handlar om att resa sig igen efter att ha blivit förnedrat och tillintetgjord. Att hitta styrka för att klättra upp till toppen. Det är vad som har hänt bandet. Det är en slags poetisk rättvisa.
Vad är ditt mål med musiken?
– Mitt praktiska mål är att slå igenom ordentligt i USA. För då kan jag och min fru flytta till San Diego som är en fantastisk stad.
– Utöver det så är min vision att genom min musik sätta ord på andras känslor. De ska känna att de inte är ensamma. Det var de artisterna som lyckades med det som räddade mig när jag var ung.
