Åkerbokonstnärerna firar 40 år

MÖRBYLÅNGA

Det var Södra Ölands Konstförenings (SÖKs) bedrift att bjuda in gruppen Åkerbokonstnärerna till deras första samlingsutställning i Mörbylånga konsthall på södra Öland. Anledningen är förstås den norra konstnärsgruppens 40-årsjubleum som firas i sommar med en jubileumsutställning på Borgholms slott. I juli blir det också en samlingsutställning på Skäftekärr samt som förut Öppen ateljé under Skördefesten.

Gruppen Åkerbokonstnärerna bildades 1968 på initiativ av konstnären Walter Frylestam tillsammans med Sture Lundgren, Stephan Lundh, Barbro Hinteregger, Bärbel Hinteregger och Gunilla Tufveson. Det var för många en omvälvande tid. Rikard Koblanck, som är SÖKs ordförande, upplevde den själv på Konstfack och under almstriden i Stockholm. Nu bildades Kulturrådet och en kulturutredning tillsattes som ännu inte har lett till några hållbara resultet.

Någon politisk bakgrund fanns det dock inte för Åkerbogruppen. Den var snarare en intresseförening för de lokala yrkesutövarna. 1952 hade Åkerbo härad blivit storkommun med Löttorp som huvudort, liksom det skedde i de övriga häraderna Föra, Borgholm och Runsten, som först 1974 slogs samman till den nuvarande Borgholms kommun.

I dag är det inte många kvar av de ursprungliga medlemmarna. Walter Frylestam och Sture Lundgren är borta. Andra, som Stig Kastberg och Stephan Lundh, har avgått med ålderns rätt. Mer om gruppens historia och dess nuvarande medlemmar kan läsas i programbladet Åkerbokonstnärerna 1968-2008.

Utställningen i Mörbylånga konsthall är en samlingsutställning, till skillnad från den kommande jubileumsutställningen på Borgholms Slott, där citat ur dikter ur Lennart Sjögrens verk är det sammanbindande temat. Utställningen har öppet lördag-söndag 11-17 och pågår från den 31 maj till den 19 juni.

DE TOLV

De tolv konstnärerna är Silvija Boijsen-Sinka, Jürgen Ewel, Eva Forsberg, Tony Patricia Garratt, Elisabet Hall, Jessica Jonsson, Anna Larsson, Eva Lissinger, Caroline Möller, Mattias Nilsson, Lennart Sjögren och Ann-Marie Utvik. Det berättande inslaget, som ju också har blivit dominerande bland många yngre målare i Sverige, representeras här på utställningen av tre av de kvinnliga grafikerna som gestaltar vardagliga eller obevekligt dramatiska händelser.

Anna Larssonstre förtätade tuschteckningar är gjorda med stålpenna och väckte först tanken på Hiroshima hos mig. De är utförda efter en mera personlig katastrofupplevelse, berättade Anna Larsson. Den gripande serien är dock lika allmängiltig för det.Ann-Mari Utvikstre grafiska blad har uppbrott och väntan som tema. De är enkelt utförda: ”Väntan” där en klocka står som symbol för stationen är ett träsnitt, ”Resa” där en man lämnar en rad likadana hus som han inte trivs i är en monotypi och ”Uppbrott” där en ung kvinna uppgivet sitter på en resväska i väntan är en collografi.Eva Forsbergär mest romantisk. Ett svart träsnitt visar en tjej som spelar fotboll, medan vargen ylar i solnedgången i den andra bilden.

MÅLERIET

I måleriet fäste jag mig vid en av Eva Lissingersstarka gestalter. Hon söker ännu en väg att komma loss från sin mentors, konstnären Georg Suttners, flödande intensiva färg och skrapar frenetiskt på ytan. Elisabet Hallvisar, till skillnad från sina kända landskap med deras syntetiska utstrålning och enkelhet, här en rad nästan enfärgade porträttskisser, där jag dock saknar den psykologiska skärpan. Jürgen Ewel, som är gruppens nuvarande ordförande, har desto mera av tragisk inlevelse i sina två dämpade clownmålningar.

Mest upplyftande är Silvija Boijsen-Sinkasmåleri vars lätta inkännande blomstermålning väl inte är en terapi att se på i denna underbart vackra vår, men säkert duger att ta fram när det blir bistrare tider. Jessica Jonssonär en sökande själ vars måleri jag har sett i Högby förut. Den ojämnhet som hon har visat tidigare håller tydligen på att ge vika för ett mer personligt uttryck. Lennart Sjögrenmålar ur ”Fåglarnas liv”, här med ett djupare blått än nånsin, medan Mattias Nilssonhåller oss spända med våra förväntningar.

KERAMIKEN

Bra placerade mitt i salen står de två keramikernas verk utställda. Där är Caroline Möllersdubbla stengodsvaser, med vit och med mörk glasyr, medan Toni PatriciaGarrats brukskeramik, med kannor och koppar och fat också i stengods, står närmare fönstret mot sundet där Varvsholmens skyline skymtar och Ölandsbron höjer sig tunt som ett streck över horisonten.

Det är en sevärd utställning av denna den norröna gruppen som med sin sammanhållning visar hur viktigt det är att bevara mångfalden på denna långsträckta ö, där det ofta talas om en sammanslagning av de båda kommunerna. Den misslyckade ateljérundan vid Kristi himmelsfärdshelgen – som gick bra i söder men hade dåliga besök i norr – visar att det inte är så enkelt. Delarna måste hävda sig själva. Just därför är det också värt ett särskilt beröm till SÖK som också tog initiativet till denna utställning.