Ölandsprofilen: En kommun, nej tack!
Varför? Jo, Borgholm och Mörbylånga har så vitt skilda förutsättningar för att det ska bli en vettig lösning.
Av öns drygt 25 000 invånare bor ungefär en fjärdedel i färjestadsområdet, en sovstad som undertecknad lite vanvördigt brukar kalla Kalmar östra. Majoriteten av dem är naturligtvis mycket kalmarorienterade; de jobbar i Kalmar, de shoppar i Kalmar, de roar sig i Kalmar och deras barn går i skola i Kalmar. Hur stort är då deras intresse för övriga Öland, särskilt de nordligaste och sydligaste delarna? En sammanslagning mellan Mörbylånga och Kalmar kanske är en bättre idé.
Mörbylånga kommun har dessutom haft en njugg, ibland fientlig inställning den livsviktiga besöksnäringen, här några exempel:
Gamle kommunalrådet Hardy Petersson sade vid ett tillfälle, ”ni kan ha era turister där uppe i Borgholm, vi har våra industrier”. Efter det tragiska nedläggningsbeslutet av Cementa nyligen återstår idag endast Guldfågeln...
Tidigare kommunalrådet Saga Sigvardsson svarade för snart 20 år sedan undertecknad på frågan om en kommunsammanslagning: ”nej, det är inte möjligt, vi är ju så vitt skilda kulturer”.
Och förre kommunalrådet Kent Ingvarsson ifrågasatte härom året om Öland tjänar en endaste krona på näringen.
Den internationella uppmärksamhet som den spännande historien kring Sandby borg fått kan ju ses som en skänk från ovan. Men fortfarande saknas vägvisning till borgen och vägen dit är inte i bästa skick.
För några år sedan sålde kommunen välkända Haga park får futtiga 200 000 kronor och härom dagen skulle man ta ställning till ett återköp för den tiodubbla summan. Men med en ansträngd ekonomi beslöts att det inte är aktuellt med en affär.
Stenbrottet i Grönhögen blev i somras en mycket populär och välbesökt badplats, men här handlade det om hot eller möjligheter. Det diskuterades nämligen om den skulle stängas eller utvecklas. På vår grannö Gotland finns flera vattenfyllda stenbrott vilka är populära badplatser, inte minst eftersom vattnet är ett par grader varmare än i Östersjön. Den mest kända finns på norrr Gotland och kallas Blå lagunen för sitt turkosfärgade vatten. Här samlas tusentals badgäster och en poäng i sammanhanget är att föreningslivet får ett välkommet pengatillskott eftersom man sköter den stora parkeringen.
Vidare har det framförts kritik för att kommunen sponsrar Ironman-tävlingen med 350 000 kronor, pengar som går till ett kalmarföretag. Samtidigt kan man konstatera Ölands museum Himmelsberga, en genuint öländsk angelägenhet, inte får en spänn. Men så ligger ju museet gudbevars i Borgholms kommun...
Inte nog med allt detta, det råder numera kulturskymning i kommunen sedan man beslutat att spara 1,6 miljoner på just kulturen. Och i några byar på södra ön år det nattsvart sedan man följt en tjänstemannapolicy som innebär en nedsläckning av gatubelysningen i byar med mindre en fyra permanenta hushåll!
Medan Borgholms kommun under flera år satsat på en kraftig utbyggnad av VA–nätet har man i Mörbylånga förhalat denna viktig investering. Skulle det ändå visa sig, vilket Gud förbjude, att en sammanslagning blir verklighet, är det då rimligt att norra halvan av ön vara med och finansiera en investering på fler hundra miljoner för ett halvsekels försummelser?
Rolf Nilsson, Borgholm
